web analytics

På varsin sida av skalan

Sak jag HATAR med att ha uppfostrats till kvinna: ansvarstagandet. Jag är SÅ trött på att känna att jag måste ta ansvar för saker som egentligen ligger på andra. Det är som att jag tagit ett gift som tar över all rimlig insikt om att lämpa över saker dit de hör hemma.

Dock finns det en sak jag hatar ännu mer. Män som uppfostrats till att ducka för ansvar. Och allra, allra mest hatar jag män, som efter två månader av duckande svarar på min irritation med ”ta det luuuugnt. Det är inget att stressa upp sig för. Stress, Sofia, det är en dålig känsla”. JAHA? MENAR DU?? Ja det kanske är lätt att resonera så för den som inte tar något som helst ansvar. Tyvärr tillhör jag gruppen på andra sidan av den skalan.

Är det så jävla KONSTIGT att kvinnor bränner ut sig fortare än män?

Ps. Detta har inget med min relation att göra. Skulle aldrig stå ut i en relation med någon där bristen på ansvarstagande är en så utpräglad del av karaktären.

||||| 0 Gilla! |||||

2 kommentarer

  1. Det är mitt värsta också. Fan vad jag hatar det. Dessvärre lever jag i en relation där den andra har en ”det ooordnar sig”-attityd. Och det gör ju det. Ordnar sig. (För jag ordnar det.)

    1. Vad värre är, tycker jag, är att många som inte har den här problematiken av att ta för mycket ansvar liksom inte fattar hur svårt det är att inte göra det. Alltså när jag ställs inför faktum – ansvar måste tas av någon – så kan jag bara se anledningar till att denna någon är jag. Som jag skrev, det är som ett gift. Och motgiftet är inte ”men vadååå, sluta ta ansvar då”, för det är fan inte så enkelt.

      Hur som helst. The struggle is real, för oss båda.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.