web analytics

Kulturrapport från vecka sex, 2018

Trots ett oerhört mört huvud den här veckan har jag ändå fått min beskärda del av kulturella intryck. Det är faktiskt himla bra med de här rapporterna, för jag tror ofta att jag inte gör något alls och att jag mest är en person som fördummar mig med att scrolla bort livet i mobilen. Men så är det helt uppenbart inte. Jag kollar även på barnprogram. Titta bara på det här:

Jag lästeMitt hat får ni inte av Antoine Leiris. Kan inte minnas sist jag grät så mycket av en bok. Läste den i mobilen en kväll när Karl redan låg och sov och fick trycka ner hela huvudet i kudden för att kväva hulkningarna.

Plöjde även Hjälp av Nina Hemmingsson och Sara Olausson. Verkar dessvärre slut i många butiker, men finns på bibliotek. Skrattade väldigt högt åt väldigt många bitar i den. Exempelvis strippen som är inläggsbild här.

Lyssnade på: En apelsin med urverk/A Clockwork Orange (alltså varför fick inte den svenska översättningen av titeln bestå i de nya utgåvorna? Så himla fin ju!). Uppläst av Johan Svensson på dubbel hastighet. Det är då böcker blir som bäst! Med Johan och dubbel hastighet alltså. Tror detta är fjärde eller femte boken jag lyssnar på som han har läst in, och hade det inte varit för hans inläsning hade jag inte orkat tillräckligt långt för att upptäcka att just den här var bra.

I övrigt lyssnade jag ofrivilligt mycket på ledmotivet till Pokémon, eftersom att någon här hemma (inte jag) är helt och hållet besatt av den serien. (Inte Alex heller)

Tittade på: förutom Pokémon, som är förvånansvärt medryckande, började jag om med Mad Men. Inte riktigt tio år sedan första gången, tror vi började med den vintern 08/09, men orka vänta på något sabla jubileum. Den är så bra! Och så mycket som jag fattar i den nu och som jag inte gjorde när jag var bakis? Som jag var himla ofta förr i tiden. Hur jag nu orkade det…

Besökte: Ikea. Okej, inte så himla kulturellt men vi har ett sådant här bord och en sänggavel nu och det gör mig så himla glad (dels pga att vi behövde grejerna, men också att kunna åka till Ikea och köpa en sänggavel för tusen spänn och inte behöva reflektera så mycket över det. Hoppas, hoppas vi får fortsätta ha två inkomster länge till):

Stickade: hann inte färdigt, men till uppläsningen av Karins Boyes debut, Astarte, lade jag upp till en cowl som jag verkligen, verkligen hoppas att jag blir färdig med. För min självkänslas skull, om inte annat. Bonus: ett avsnitt av Rätt Avigt har spelats in idag! Så se till att ni har era poddlyssningsappar uppdaterade – för framöver poppar det upp där! Dock utan mig.

Upptäckte: att Alexandra bloggar igen! Tack vare att Beatatjata länkade. Hurra!

3 kommentarer

  1. Hej! Jag har en fråga om ljudböcker:). Du lyssnar ju väldigt mycket på böcker och jag undrar – tycker du att du får en lika bra upplevelse av en bok om du lyssnar på den som om du läser den? Alltså blir det samma värde av upplevelsen oavsett hur du konsumerar en bok så att säga?
    Jag har börjat lyssna på lite böcker men tycker att det har varit svårt ibland då jag kan glida iväg lite i tankarna och på så sätt missa lite grann. Plus att uppläsarens ”tolkning” av boken och hur hen väljer att uttala meningar och uttryck påverkar helheten också. Jag tänker typ att jag hellre läser de böcker som jag ser extra mycket fram emot istället för att lyssna på dem för att vara säker på att jag får den allra bästa upplevelsen av de här böckerna. T ex Elena Ferrantes neapelkvartett eller Zadie Smiths Swing time eller Kazuo Ishiguros Never Let me go, ja du fattar, riktiga kvalitetsböcker. Ger det samma upplevelse att lyssna eller förlorar jag något då? Det blir nästan så att jag väljer lite ”sämre” böcker att lyssna på och sparar de andra till läsning. Tänker du såhär överhuvudtaget? Ville höra hur ett proffs resonerar:):). Jag lyssnar dock just nu på Majgull Axelssons Ditt liv och mitt genom Radioföljetongen och den är helt fantastisk att lyssna på. Jag gillar uppläsaren och det blir så stämningsfullt när det lagts på musik också. Så kanske jag kan vänja mig och bli en ljudbokslyssnare trots allt? Hade gjort att jag kan läsa så mycket mer än vad jag hínner nu i så fall. OK, blev lite väl långt här men men. Tack för en jättefin blogg!! Kram från Jessica

    1. Åh vilken rolig fråga! Känner att den blir en inspiration till ett nytt inlägg framöver 🙂

      För mig är det så oerhört mycket en fall till fall-grej. A clockwork orange hade jag aldrig läst färdigt om jag hade haft den som läsbok. Jag var på väg att sluta lyssna eftersom att jag fick ta om bitar hela tiden, men sedan tänkte jag – fuck it – jag får missa bitar och så får det vara så. Tycker ändå om att lyssna på när Johan läser upp, och då kan jag lika gärna göra det när jag diskar. Och halvvägs in hade jag fastnat så pass mycket i historien att jag fick lättare att fokusera. Ibland fick jag spola tillbaka, men jag får ofta bläddra tillbaka och läsa om stycken för att jag tappar fokus när jag läser vanliga böcker också.

      Wishful drinking var en fantastisk bok att läsa, men den korta stunden jag lyssnade på den var rätt irriterande. Trots att det var Carrie Fisher själv som läste upp den och med all säkerhet läste den som hon skrev den, så att säga.

      Majgulls böcker är fantastiskt inlästa! Där kände jag verkligen inte att jag missade något av att lyssna.

      Så jag tror helt enkelt att det handlar lite om vilken typ av bok det är och vilken typ av inläsning man föredrar. Många chiclit-böcker är inlästa av en person som gör extrema utsvävningar i dialogen, vilket gör dem outhärdliga att lyssna på. Jag gillar mest tolkningar där det blir en nyansskillnad i uppläsningen av exempelvis dialog och hatar när det blir skådespel. Såvida det inte är Pax-böckerna när Morgan Alling läser dem, för han läser så himla bra!

      Men ja. Vissa böcker vill jag liksom ha själva myset av, att sitta i soffan med och känna i min hand. Som Kvarnstenen som jag läser nu, men aldrig blir färdig med för att jag inte får sitta i soffan 🙂

      Tack <3

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *