web analytics

Musiken i boken

Förra veckan läste jag ut En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján. Verkligen en alldeles särskild bok. En av de bästa jag läst faktiskt. Skrev på Facebook att den låg i topp fem, men nu när det har gått en vecka så skulle jag kanske backa lite, fast ändå låta den vara kvar på topp tio. Av alla böcker jag läst någonsin alltså. Dessutom väldigt fin framsida, så även om den inte vore bra hade jag velat hålla i den hela tiden.

I En alldeles särskild kärlek försöker Johanna att lära sig mer om sina farföräldrar som begick gemensamt självmord 1991. Hon varvar hur hon tänker sig deras sista dag med minnen och intervjuer med farföräldrarnas vänner. Men det är inte det jag tänker skriva om här, utan jag tänker skriva om musiken i boken. Boken innehåller kanske inte jättemånga musikreferenser egentligen, men det finns en del, i synnerhet klassiska stycken. Jag är verkligen inte den som är den. Nej, utan jag är faktiskt precis den som nästan alltid sätter på musik som det refereras till i böcker samtidigt som jag läser dem. Såvida det inte är något skitdåligt som jag redan vet hur det låter, och är det en alldeles för joddligt jobbig opera stänger jag så klart av (vilket hände vid ett tillfälle den här gången). Men att sätta på Tristan und Isolde med Wagner och läsa det alldeles särskilt gripande stället den nämns på, det gör boken så otroligt mycket mer levande (i brist på ett mindre slitet uttryck). Så förutom att jag tycker att ni ska läsa boken, så tycker jag också att ni ska lyssna på Wagner medan ni gör det.

Annan bokmusik ni kan lyssna på, när jag ändå är igång och tipsar, är Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin-lista. Utan den hade jag inte upptäckt en av förra årets favoritlåtar – Lust for life av Lana Del Ray. Jag blir som en trulig och svår tonåring igen när jag lyssnar på den och jag älskar det. Om man får säga att musik är berusande utan att låta som ett pretto så säger jag att den är det. Hela november 2017 är för alltid färgat av just den listan och därmed även känslan i Norra Latin. En bok som jag måste säga fortfarande växer på mig. Konstigt hur vissa böcker fortsätter leva så länge, även fast man kanske inte var helt övertygad när de lästes. Har det med musiken att göra kanske?

||||| 0 Gilla! |||||

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.