web analytics

Ett rafflande inlägg om att dra ut tänder

I augusti gick jag till tandläkaren och tänkte att jag väl som vanligt skulle få beröm för mina exemplariska tänder. Ack ja. Augusti. Var inte det en sådan naiv tid i våra liv trots allt? Hos tandläkaren fick jag veta att min ena visdomstand i överkäken hade börjat växa och att den skulle fortsätta att göra det tills det tog stopp i underkäken. I underkäken är den mötande visdomstanden bortopererad sedan länge, så den där övertanden skulle bli fasligt lång. Dra den, svarade jag. Den andra visdomstanden i överkäken försökte också växa, men satt för trångt så nu krossade den istället tanden bredvid. Den skulle inte kunna dras, utan var tvungen att delvis skäras ut. Gör det, sade jag.

Har någon sagt till er att ”mnåååå tänderna i överkäken är ba SÅ lätta att ta ut jö”? Vill ni fortsätta tro på det? Du kan ni sluta läsa nu. Jag har fått höra detta till leda och jag har god lust att be alla som sade detta att ta sig i röven. Så här gick det nämligen:

Den första tanden drogs i oktober. Vad röntgen inte hade visat var att den hade hakat fast i tanden bredvid. Så det gick inte alls på ett kick, utan det tog en timma av ihärdigt slitande och dragande. Det var ju lite jobbigt att tvingas gapa oavbrutet under den timman, men det var ändå inte så himla farligt. ”Nästa tand kommer bli mycket lättare” fick jag veta.

I tisdags åkte jag glad i hågen iväg till Fruängen för att plocka ut den andra tanden. Jag såg framför mig ett femton minuter långt tandläkarbesök, plus tio minuter för- respektive eftersnack. Som ni förstår var även den andra januari en naiv tid i mitt liv. Det visade sig, så klart, att det inte syntes på röntgen att min visdomstand hade, tadaaaaa: hakat fast i tanden bredvid. Önskar mig SÅ en helt annan story of my life, men tydligen får man inte välja sådant själv. Den här gången tog det två timmar. Två timmar av att gapande, slitande och dragande. Varje gång han drog i tanden ilade det rätt upp i hjärnan och jag misstänkte att en hjärnblödning var i antågande vid minst två tillfällen. Mina läppar sprack, jag fick blåsor på insidan av munnen och när det väl var dags att sy hade bedövningen börjat släppa. När han var färdig kändes det som att både käken och hela min person var ur led.

Skrev jag ”färdig”? Ja. Det blev han ju inte riktigt. Tydligen har visdomstanden sabbat tanden bredvid och det är inte säkert att det går att laga. ”Det får vi ta ställning till sedan”. Jag, som hade fått nog av utdragna tänder ville inte ens veta vilken ställning det är vi kanske kommer att tvingas ta senare, så jag tackade för mig och gick. Jag tackade även tandläkaren och tandsköterskan, för detta var ju inte deras fel utan som vanligt en konspiration av livet.

Nu har jag skitont, men blott en klädsam svullnad på kinden. Dessvärre inte alls tillräckligt stor för att illustrera mitt lidande till fullo, så ni får helt enkelt ta mig på orden angående det. Det är verkligen oerhört synd om mig. Dessutom har jag tappat all min tro på röntgen.

 

8 kommentarer

  1. nej FY vad jobbigt! jag fick dra ut mina två nedre visdomständer i tonåren efter käkoperation och tandreglering eftersom de växte vinkelrätt (!!) mot de andra. det var också en utdragen och arbetsintensiv historia men jag är evigt tacksam att jag klarade av det då. hoppas du kryar dig snabbt!

    1. Tack! Drog ut mina i underkäken innan jag fyllde tjugo och minns det inte som hälften så jobbigt som den här sista – men det kan hända att jag har förträngt.

  2. Uuuuhh, stackare! Behövs ingen bild för att illustrera ditt lidande, känns ändå 😖 det enda som är trösterikt är väl att det är gjort iallafall, men osäker på vad det är för tröst…

    Har också haft vissa tandrelaterade utmaningar genom åren och därmed betraktat tandläkarna som ondskans hantlangare, men det kanske är bättre/lättare/mer rättvist att se det som en konspiration av livet 🤔

    1. Jag har varit hos måååånga dåliga tandläkare innan, men den här gången var det ju faktiskt inte hans fel. Hoppas verkligen att detta var sista gången jag behövde göra något annat än en undersökning…

    1. Jag har varit förskonad från det mesta tidigare också, med undantag för visdomständerna i underkäken som drogs innan jag var tjugo. Så glad att jag ändå valde att ta den där tandläkarförsäkringen! Hade blivit ruinerad nu annars.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *