Eventuellt en ålderskris, eller bara en kris relaterad till folks dumhet

Ja fy fan vad jag kämpar med att vi inte planerar fler barn. Jag tycker att det är så jobbigt att jag faktiskt inte ens orkar skämmas över det just nu. Det svider i hela hjärtat över att alla val vi gör för tillfället stänger igen den lilla glipan i dörren som jag höll öppen för ett kanske, kanske, kanske om vi vill och det går om något år.

Idag har vi rensat ut och skänkt nästan alla bebiskläder. Babysittern, babyskyddet, babygymmet. Det som fick stå kvar efter Isak, när jag ironiskt nog var mycket mer övertygad om att jag inte ville ha fler barn än vad jag är nu.

Samtidigt har vi två barn i en värld där några av mina närmaste vänner inte ens har kunnat få ett. Så jag önskar att jag bara kunde uppskatta vad livet gav mig och inte vara så himla ledsen över det jag inte har fått. Och det kan jag kanske. Kanske en annan dag, när vi inte precis har gått igenom resterna av det som varit och inte kommer igen. Kanske en annan dag när jag inte precis har fått frågan (igen) om när vi planerar att ge ”grabbarna en lillasyster”.

Ja hörrni. Tänk om folk visste hur illa deras tråkiga skämt tar ibland?

You may also like

2 kommentarer

  1. Men herre… vilken fråga – eller ja, vilket ”skämt”. Blir alldeles matt!

    Och det trista är ju att vissa aldrig kommer inse hur fel och okänsligt de beter sig, oavsett vad man skulle nedlåta sig att svara på frågan

    1. Får så många kommentarer kring att det blev två pojkbarn i mitt fall att jag liksom… undrar lite om folk fattar hur det här med barn funkar egentligen?

      Nej det finns verkligen inget att säga till dem. Det sorgliga är att detta kommer från alla håll. Dvs inte bara nyfikna tanter, som många kanske tror, utan även från pålästa feminister och bekanta som själva har haft svårt att få barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *