Toavatten på kinden

Jag tänkte skriva att mitt liv just nu är lite som när jag försökte fixa ett stopp i toan tidigare idag och det stänkte upp på kinden på mig och jag fick duscha i en timma i kokhett vatten innan jag kände mig ren, men det stämmer faktiskt inte. Vi har fått en ny lägenhet. Det är helt vansinnigt och dyrt och stressigt, men vi kommer att flytta till en fyra på 94 kvadrat i december och sedan kan vi bo där jämt. Det är minsann inte som toavatten på kinden det.

Alex har fått fler jobbtimmar och om vi har tur så kommer han även få ett vikariat på längre tid. Det är inte heller som toavatten på kinden faktiskt.

Och så sökte jag ett jobb, som jag tror att jag hade goda chanser att få, men som jag tackade nej till redan innan jag gick vidare av massa olika skäl. Lön och läge var några, men min nuvarande arbetsplats var ett annat. Jag hade två riktigt bra samtal med min chef angående det här och nu känns jobbet som allt annat än toavatten på kinden. Det var liksom något jag behövde göra för att fatta vad jag håller på med tror jag.

Däremot finns det ett stort jävla toavattenstänk på kinden och det är att jag är så sabla stressad. Inte så där lite jäktad på morgonen-stressad, eller tänka på livet och inte få tiden att gå ihop-stressad. Nej. Jag är brännande känsla i magen-stressad. Jag glömmer saker hela tiden. Inte så där ”åh var lade jag mina nycklar?”, utan som i att jag inte kan minnas vem jag har pratat med tidigare på dagen. Eller att jag helt glömmer ett möte och inte ens kan komma på när det bestämdes, för att hjärnan bara har sorterat bort det. Och så glömmer jag mitt språk. Om jag bråkar med Alex eller är stressad och ska förklara något så låser sig hela jag. Plötsligt glömmer jag alla ord. Tyvärr har all denna stress gjort mig filterlös, så när någon är en riktigt jävla dum idiot kan jag inte filtrera bort det längre. Det går rätt in. Bland annat. Jag inser att det inte bara är en varningsklocka, utan ett helt jävla alarm och jag gör mitt bästa för att hantera det. Jag har en plan, och den är att jag någon gång varje dag ska stänga av helt. Jag har börjat göra det hemma med att ta ett bad med stängd dörr och ansiktsmask (för det är fan bästa avstressaren I LIVET) och jag ska börja göra det på jobbet med. Stänga dörren, dra för, sätta på Bon Jovi och djupandas. För det där som människor i hushåll med mer än en heltidslön ofta kan göra, det vill säga gå ner i arbetstid, det funkar inte här. Och jag kan lova att yoga är en skitdålig idé (jag är överrörlig och svårt ointresserad), liksom gurkmeja, glutenfritt, LCHF och allt annat som frälser folk. Däremot tror jag väldigt starkt på någon typ av meditativ syssla, som inte i sig behöver vara klassisk meditation. Och så tror jag på min gamla plan om att aldrig planera in något på söndagar.

En annan avstressare hade ju varit om folk slutade vara idioter också, men det verkar inte hända någon gång snart.

You may also like

4 kommentarer

    1. Tack! Och ja det gör den nog. Det går ju i perioder det där, så förhoppningsvis hänger minnet med snart igen 🙂

  1. Men GRATTIS till lägenheten!! Och med tanke på rådande situation och bristen på valmöjligheter (hur gör folk sådant nuförtiden? Går ner i tid? Ingen aning…) så låter oplanerade söndagar som en bra grej

    1. Tack! Fattar inte heller hur så många verkar ha den möjligheten! Jag har fått rådet ÅH så många gånger. Alltid utan att be om det. Att gå ner i tid för baaaarnens skull – men jag tänker också att det är bra, för barnen, att jag jobbar så att vi kan betala hyran och samtidigt ge dem mat…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *