Ändrad framtidsplan

I våras hände något magiskt. Jag sökte till högskolan i tid. I TID!!! Direkt efter att sista ansökningsdag hade gått ut, hittade jag dock en distanskurs i museipedagogik och efter att ha varit på en visning på Etnografiska tidigare, insåg jag att fan: jag vill ju jobba på museum. Både med pedagogisk utformning av verksamheten, men även med att att förteckna och arkivera föremål.

När antagningsbeskedet kom och det visade sig att jag hade kommit in på en distanskurs i litteraturvetenskap, omprioriterade jag därför mina val. Jag tackade i och för sig ja till littveten, men jag gjorde en sen ansökan till museipedagogiken som första val.

Ja och där skulle ju historien ha kunnat sluta om det inte vore för att jag läste på mer om museipedagoger och intendenter efter att jag prioriterat om, och insåg att jag fortfarande saknar en högskoleexamen. Och som vanligt verkar en högskoleexamen vara en förutsättning för att kunna få jobb.

I det här fallet förstår jag det, när det handlar om ämnesspecifika kunskaper. Ofta tycker jag däremot att högskoleexamen bara är ett sätt att sortera bort folk från ansökningsprocessen och inte alls något som egentligen behövs för att tjänsten ska kunna utföras. SÄRSKILT när det kommer till de olika administrativa yrkena inom högskola (som är den verkligheten jag lever i). Så länge du inte är chef vågar jag mig på att säga att det mesta du jobbar med där är sådant du ändå måste lära dig på plats. Det är så enormt mycket som handlar om myndighetsförordningar och nya regelverk. Och ironiskt nog, så kommer chefer in utan chefsutbildning medan handläggare och administratörer ofta har krav på en sabla examen. En chef ska i och för sig ofta ha en högskoleexamen (i vad som helst) eller motsvarande, men det är just det här motsvarande som verkar vara väldigt öppet för tolkning.

"Stor vikt vid personliga egenskaper" är för övrigt en myt. Tyvärr.

I vilket fall. Vi får se vad som händer. Jag läser nog pedagogiken i vilket fall som helst. Litteraturvetenskap i alla ära, men jag tror inte att jag fixar att läsa klassiker på tid vid sidan av heltidsjobb och två ungar.

You may also like

4 kommentarer

  1. Hej! Jag är museipedagog på Etnografiska (sen 30 år!) och hade visningen på Twin Peaks-kvällen. Hör av dig om du behöver en mentor, branschen är hopplös och alldeles underbar samtidigt…

    1. Ja just ja!Gärna – om jag kommer in 🙂

      Det låter lite som att jobba statligt över lag, det där med hopplöst och underbart 🙂

  2. Det låter som en rolig sak att läsa!

    Jag är lite skeptisk till det allt mer utbredda kravet på högskoleexamen. Känns lite som körkortskrav på jobb där man aldrig kör bil, som en enkel sak att dra till med för att kunna gallra bland sökande. Eller så är jag bara bitter pga fick inte jobb trots typ sju års längre yrkeserfarenhet än mannen med högskoleexamen som fick det.

    1. Ja jag hoppas att jag kommer in! Annars tror jag nog att jag helt skiter i att plugga till hösten. Men jag får se. Har tydligen en ny åsikt varje morgon jag vaknar…

      Jag är bitter med dig! Det är fan skam. På riktigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *