Nu är den förbannade sommaren här

Äh. Men det blev lite mycket plötsligt. Jag bytte arbetsuppgifter och fick jättemycket jobb. Kul jobb förvisso, men nu känner jag mig faktiskt redo att kompa ut all övertid, trots allt. Om jag inte jobbar är jag ofta ensam med barnen, eftersom att Alex jobbar helger och högsäsong. Ensamtid med barnen ser ofta ut enligt följande exempel från förra lördagen, när jag skulle ta mig till Aspudden för att umgås med min svägerska inklusive barn:




Ja. Ungefär så. Detta var förra lördagen. Snart kommer hela sommaren. Då har Alex rullande schema med fyra dagar jobb och två dagars ledighet hela min semester. Och alla övriga familjemedlemmars semesterplaner krockar i år, och jag får inte ihop någon ekvation av det alls. Hela magen svider av stress varje gång jag försöker. Det går liksom inte. Jag är så trött på att vi bor som vi gör och jobbar som vi gör så att sommaren alltid måste bli en kompromiss jag ska lösa, efter att andra redan satt sina planer. BU.

Jag ser att många av er skriver planeringslistor inför den härliga sommaren. Min planering är att överleva, med fullt fokus på hösten. Den kan inte komma snart nog, hälsar en magkatarr i full blom.

You may also like

7 kommentarer

  1. Åh jag känner med dig! Min sommar påminner om det där; föräldraledighetspank, maken jobbar 3 dagar i veckan men då jobbar han till sena kvällen. En trotsig treåring och en nu 9-månaders snorfis som håller på att lära sig gå och som fortfarande vill amma på kväll och natt så jag kan inte ens dränka mina sorger i vin. Gah!

    Och: Kämpa!

    1. Tillsammans är vi starka! Eller ja. Tillsammans sitter vi på dårhus efter sommaren kanske. Ja, vi kämpar <3

  2. Jag 1 kan inte ens föreställa mig kämpandet, är så impad och 2 vill bara säga att jag är ganska pank och rätt ensam hela sommaren så om du vill ha sällskap eller avlastning så ses jag gärna (jag menar det verkligen). Vi kan typ bada eller promenera eller titta på djur i Bläckan eller vad som.
    Ps jag längtar också efter hösten!

    1. Åh det vill jag hemskt gärna! Jag vet inte vad Bläckan är, men om det finns djur som barn kan titta på säger jag high five 🙂 Kram!

    1. Typiskt dåligt avstånd. Hade SJ inte tagit bort alla familjevagnar hade jag kanske kunnat tänka mig en tågtrip med barnen (det är trots allt lättare att ha en planerad resa någonstans än att försöka aktivera dem på hemmaplan), men som det är nu vågar jag knappt gå på ett tåg med barnvagn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *