Ordning hemma på trettio dagar… eventuellt

Mirijam länkade till utmaningen – eller projektet, eller målet, eller vad man nu ska kalla det – ordning hemma på 30 dagar, för ett tag sedan. En gång om dagen i trettio dagar skickas en uppgift till ens e-post. Det tar mellan fem och femton minuter att utföra varje uppgift och efter trettio dagar med utförda uppgifter ska ordning ha infunnit sig. Jag förhåller mig lite skeptisk. För varje ordning jag skapat på sistone så har barnen skapat minst ett kaos var nämligen. Men. Jag älskar idéen med att få ett litet projekt om dagen och jag älskar (trots att det inte syns) ordning och reda så jag har hoppat på det här ändå  (och Alex med, men han kräks just nu så han får komma igång senare). Idag kom första mejlet, med en uppmaning om att rensa ut något jag retar mig på.

Åh ack och ve. Vi har en bandspelare från slutet av sjuttiotalet som står vid ytterdörren. Kassettbandspelare alltså. Den här stått där i över ett år, eftersom att den inte funkar och eftersom att vi tänkte att den kanske går att lämna in. Fast vi lyssnar ju aldrig på band i princip, och skulle vi plötsligt börja göra det så har vi en nyare bandspelare med usb-port och andra fräsiga grejer. Grejen med den här bandspelaren, den gamla, är att den har funnits med hela mitt liv så jag har så himla svårt att släppa den. Jag minns när jag var så liten att jag knappt nådde upp till där den stod i mitt föräldrahem och hur jag fick stå på tå för att kunna trycka på alla knappar. Jag tyckte att den var så fin. Särskilt när morfar satt i fåtöljen bredvid och rökte pipa och jag såg bandspelarens lilla gröna lampa lysa genom rökringarna han blåste ut. Jag tycker fortfarande att den är så fin, fast det retar mig oerhört att den står i vägen i hallen. Jag inser ju att den är perfekt för dagens projekt, men jag funderar på om jag inte ska hälla ut spriten istället. Jag älskar bandspelaren. Jag älskar inte sprit. Och häller jag ut spriten och slänger tomglasen får jag ett nytt tomt skåp fullt av möjligheter. Som till exempel: möjligheten till förvaring av en trasig kassettbandspelare.

You may also like

2 kommentarer

    1. Ja alltså, den står ju i hallen i väntan på lagning. Det är tydligen bara väldigt svårt att ta den ett steg längre! Men jag städade undan julgrejerna istället och rensade ut halva min garderob. Det får väl ändå räknas som utfört uppdrag. Tydligen var jag ensam om att inte ha några känslor för vår sprit i det här hemmet. Eller ja, bland de vuxna i det här hemmet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *