Sex månader senare

14292329_10154859096793488_4354234184239948680_n

Nu har den här glada lilla fjärten funnits i ett halvår. Helt sjukt! Tiden, ditt monster, sluta gå så fort! Himla gosig unge hur som helst. Ganska glad, rätt sömnig fortfarande, snackar en del och älskar människor. Ska även detta barn bli en hippie? Vi får se!

I morse lade jag mitt huvud mot hans för att sova, när Isak och Alex gått ut genom dörren. Jag trodde att han sov, men så fort jag slutit ögonen kände jag något varmt och fuktigt kring näsan följt av ett saligt fnitter rätt in i huvudet. När jag öppnade ögonen hade han sugit sig fast på min näsrygg. När jag drog mig tillbaka log han lyckligt, innan han försökte klappa mig alternativt slita av mig läppen. Också detta under saligt fnitter. Efter det somnade han om ganska snabbt. Den händelsen är väl lite Karl i ett nötskal, kan jag tycka.

Jag tror att jag hade glömt hur mycket människor de faktiskt är vid sex månader, bebisarna. Han jollrar, fnissar, skämtar, rullar, flåsar och står i. Han sitter inte helt själv än, men gör det väl snart. Han gråter av hårdrock (förbannat!), men somnar till klassisk musik och Olle Ljungström. Isak var en bebis som sket ganska mycket i andra ungar, men Karl älskar andra barn. Främst älskar han Isak, och alla Isaks jobbiga larmljud, men han kan även le ohämmat åt vilken okänd unge som helst när vi går ut. Himla rart!

Han har slutat gå upp i vikt, eftersom att han inte känner för att äta mat och jag är fortfarande fast i helamningsträsket, men jag kämpar på för att komma ur det. Åtta kilo väger han nu. Och är väl en 71 cm lång. Tar detta med ro än så länge. En sak som jag inte tar med fullt lika mycket ro är att han har slutat sova hela nätterna. För ungefär tre veckor sedan såg jag en vag glimt av ”hell to the no” i hans ögon en kväll och sedan dess har han vaknat minst en gång var tredje timma på en bra natt, och på en lite sämre natt, som i natt, har han vaknat varje timma. Jäklar vad det tär på en att inte få sova ut. Så nej. Jag har inte mycket energireserver att ta av just nu. Jag är trött, less, ängslig och stundtals en ganska dålig mamma till Isak. Jag gissar att Alex tycker att jag är en sjukt dålig partner också, men jag tycker inte att han är så festlig heller under de här omständigheterna.

Anyhoodles. Förutom sömnen, så är Karl ett ganska okomplicerat barn just för tillfället och jag har en hyfsat ljuvlig föräldraledighet. Men med det sagt, så är det rätt skönt att börja gå tillbaka till jobbet på deltid nu.

Sådärja. Nu ska jag ta mina, av sömnbrist, svidande ögon och åka med Karl till rehabkliniken för plattskallade barn! Tjipp och hej!

 

You may also like

FF!

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *