Lördag i Älvsjö

image

Så här började det. Lite tidigare än vi tänkt oss, men ändå ack så mysigt. Nybryggt kaffe och glada barn är ta mig fan himmelriket.

Sedan.

Sedan sade vi vuxna att när Karl sover då städar vi. Inget jättestäd utan mest ”alla tar hand om sina grejer och så hjälps vi åt om det behövs”. För innan resan var jag däckad av en förkylning och Alex bruten av ett ryggskott, så vi lämnade hemmet i en sanitär kris. Typ.

Och så somnade Karl i alla fall, och strax efter det bröt helvetet ut. För vet ni vad som händer med fyraåringar när de vaknar lite för tidigt? De går omkring som små tickande bomber med impulsklocka. Redo att explodera för minsta hinder (det började med en laddarsladd som tydligen var omöjlig att gå runt). Det spelar ingen roll om man följer alla förståndiga råd i böcker om barn som bråkar. Helvetet is bound to happen. Och jag förstår väl det jag, att man lackar på sömnbrist och städmåsten. Jag gör det själv, ganska ofta.

Hursomhelst. Tjugo minuter efter att bilden togs skrek Isak så att Karl vaknade och sedan skrek han med. Nu har Alex på något mirakulöst vis fått över Isak på hyfsat humör och hjälper honom med städningen mellan sammanbrotten. Jag ligger i mörker med en lätt pulserande känsla bakom tinningen, kliar på mina myggbett och försöker söva om Karl, som vaknar till av varje ljud. Effekten av himmelriket i morse har sedan länge lämnat kroppen.

Om det är skönt att vara hemma igen undrar ni? Kanske om jag fortsättningsvis inleder dagen med en sup. Eller fem.

(Funderade femton varv på hur mycket information jag måste lägga in för att någon inte ska tolka detta inlägg som att jag 1) vill ha råd om barnuppfostran 2) tvingar Isak till att fixa ett kliniskt rent hem när han har sovit för lite 3) tycker att Isak var orimlig. Gissar att svaret är ”enough is never enough” på internet)

You may also like

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *