Den bästa av dagar!

Från att ha varit en person som läser, blev jag en person som läser sparsamt och därifrån till en person som inte läste alls under ett år för att till slut bara känna att hela jag stagnerade i utveckling på grund av mitt ickeläsande. Av böcker alltså. Aftonbladet är legat mig varmt om hjärtat oavsett (vilket kanske också bidrog lite extra till den avstannade utvecklingen). Till slut började jag ju då i alla fall läsa igen och det var nog i grevens tid, för jag hade nästan slutat prata rent år 2014. Sedan hände ditten och datten och jag och Katta startade En förbannad podd och helt plötsligt var det i början av den här sommaren då jag trillade över Elizabeth Hands Generation Loss. Helvetet vilken bra bok! Den gick inte att släppa. Jag levde fortfarande kvar i den några veckor efter att jag hade läst ut den när Fridah på Skugge & CO hörde av sig och frågade om vi, alltså jag och Katta, ville intervjua Elizabeth (eller Liz, som jag tycker att jag får kalla henne nu) i vår podd. Haha, det kan du fethaja att vi ville!

Det här var i juni och mitten av augusti kändes orimligt långt fram i tiden. Men tiden går som bekant asfort och igår var det redan dags. Eftersom att jag är tidspessimist i grunden var jag på plats ungefär fyrtiofem minuter innan utsatt tid – precis lagom till fika. Det var nog tur, för jag var faktiskt sjukt nervös. Dels för att träffa Liz, men också för att prata engelska som spelas in och som folk sedan ska lyssna på i en tid där många gillar att anmärka på andras brister. Skulle jag ens komma ihåg något annat än hälsningsfraser och restaurangbeställningar? Ja hujeda mig och gud förbjude att man någon gång bara kunde slappna av och skita i skit.

I alla händelser. Jag kom ihåg hur jag gör när jag pratar engelska och Liz var världens mest avslappnade och fantastiska person. Jag glömde bort att vara nervös ända tills vi tryckte på inspelningsknappen, då kom jag ihåg det en liten stund, men sedan släppte det där med. Efter en intervju som enligt Elizabeth var den roligaste hon gjort på hela dagen (HURRA!!), gick vi och åt tillsammans med henne och Fridah. Vi avhandlade Donald Trump, svampförgiftning och varför vi älskar Cass Neary, som är antihjälten i Genration Loss (och Se mörkret, som släpptes häromdagen i svensk översättning – ni gör bäst i att köpa båda). Efter det var vi med på boksläpp, bokläsning och intervju av Sara Bergmark Elfgren och Helena Dahlgren. Sedan var det slut. Vi träffade några som kände igen oss från podden, vilket gav lite av en svindelkänsla måste jag säga. Efter det hade jag ganska bråttom hem på grund av amningsissues.

Hur som helst. Så himla rolig kväll. Så jäkla mycket kul vår lilla podd för med sig, inte bara när vi spelar in. På grund av en historia med många idioter i rollerna, är jag alltid inställd på att det jag gör kommer att mottas med hån och blir därför uppriktigt glad och lite förvånad när de flesta, trots allt, bara är så himla rara jämt. För att citera mitt barn ”jag älskar det här hundra, miljoner”.

Jag och min kompis Liz. Jag och min kompis Katta.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *