Åtta år och lite till

På midsommardagen år 2008 träffades jag och Alex. En gång i tiden mindes jag vilket datum det var, men eftersom att midsommardagen hela tiden infaller på olika datum har jag blivit förvirrad. I år var jag tydligen så pass förvirrad att jag inte ens reflekterade över att vi har passerat någon form av årsdag förrän för prick sju minuter sedan. Alex har visst också missat det. Jag vet inte om jag tycker att det är så himla viktigt egentligen. Jag behöver inga anledningar att dricka bubbel annat än att det är sjukt gott och det är ju inte så att vi måste göra slut nu för att ingen av oss kom ihåg att säga ”grattis”, eller vad det nu är man förväntas säga den dagen. Ett grattis hade i och för sig inte varit helt orimligt här. ”Grattis till att vi var så fulla att vi inte minns vad vi sade till varandra den kvällen, det här året heller”. Bara tanken på att det minnet skulle kunna ploppa upp… hu.

I runda slängar tre veckor efter den där monsterfyllan när vi träffades skulle jag i alla fall åka till Skåne. Det hela gjorde mig lite osäker. Det var liksom lite för tidigt för att säga att vi var ett par, men det var också lite för sent för att inte säga hej då på ett ömsint vis, så jag gjorde det enda vettiga av situationen. Jag citerade Dean Martin:

I don’t want to be the one to say I’m gonna miss you but I will

Må så vara att Dino sjunger om en kvinna som lämnar honom för en annan man. Rycks meningen ur sitt sammanhang är den faktiskt en subtil kärleksförklaring och i sammanhanget ”tillfälligt farväl av eventuell partner” en mycket smakfull sak att sjunga. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig till svar egentligen, men jag hade kanske hoppats på lite hångel i alla fall. Jag visste ju så lite om svartmetall på den där tiden och Alex var rätt nere med skiten, om en säger. Så tydligen var det enda som ploppade upp i hans huvud och som kändes lämpligt för tillfället ett Venom-citat. Om någon som inte vill födas. Låt mig googla fram det till er:

Torment beastial sex
Mother screaming in pain
Father rules hell’s domain
I don’t want to be born

Ja det var ju sannerligen ord som fick rosor att slå ut i bröstet. Jag tror till och med att det var den gången han hade ätit upp mitt resegodis ”i sömnen” (enligt honom själv). Jag skulle åka jättelångt! Det var JÄTTEMYCKET godis i påsen. Vi hade setts i tre veckor. Vem gör ens så efter tio år tillsammans? Helt uppenbart någon som svarar på Dean Martin med Venom-citat, det är en sak som är säker. Nu har vi i alla fall varit ihop i åtta år och har två barn och ja, han har ju väldigt många sidor som gjorde att jag ändå kom tillbaka efter resan trots godiset (men det gör fortfarande ont att tänka på).

Anyhoodles. Så här såg vi ut när vi var lite yngre (när vi var ännu lite yngre och Alex hade långt hår och jag inte hade linser utan svartbågade glasögon, så såg vi nästan likadana ut med undantaget att Alex hår är som tagel och mitt är som tagel som har gått på heroin hela sitt liv):

44912_446933232349_5921547_n

Andra saker jag har tolererat i det här förhållandet: en skinnväst (SKINNVÄST) och ett helt bisarrt intresse för Bajen-fans. Så ni kan ju bara tänka er hur mycket annat som måste vara bra, för att uppväga allt det där dåliga. Det här inlägget är alltså en kärleksförklaring. Puss hej!

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *