Om att vilja bort från hemmet och den här stan

Nu kanske det här inlägget kommer låta deppigt, men det är mest ett kallt och kanske lite hoppfullt konstaterande. Hur som helst. De flesta nätter i detta hem är ändå okej skulle jag säga. Vi har fått ett barn som, än så länge, inte vaknar en gång i timman för att vilja amma på natten och det är så fantastiskt att jag nästan börjar tro på högre makter.

Vad som stoppar mig från att tro på det där högre makterna är dock mitt hem. Det är ett evighetskaos som producerar ohemula mängder skit och som mest får mig att må dåligt. Aktiv dåligt. Inte sådär att jag suckar ibland och ba ”åh om vi bara hade…”, utan jag hatar hela tiden att bo här. När jag hälsar på i andras hem känner jag total opepp när jag måste åka till det här jäkla skyffet igen. Det är litet och rörigt och vi har för mycket grejer. Vi är liksom inte överens om hur vi ska hantera det, så inget händer. Vi har en i övrigt mycket trevlig relation, hela familjen skulle jag vilja säga, men just den här biten funkar bara inte. Alltid är det väl något hos alla, och jag antar att hemmet är det vanligaste hos de flesta trots allt.

Jaja. För att sammanfatta allt med ett ord: örk.

Så jag drömmer mig bort och tänker att allt blir bättre om vi flyttar och bor större, för fyra personer i två och ett halvt rum på 54 kvm är en ganska dålig ekvation. Men egentligen tror jag ju inte att det blir det. Bättre alltså. Egentligen vet jag att det som gäller är att jag antingen viger mitt liv åt att försöka hålla ordning här (kommer aldrig hända, för jag tycker inte att hemmet är värt att prioritera så mycket att allt annat får stå till sidan) eller så får jag helt enkelt bara acceptera att det är så här det kommer se ut jämt. Och det är så klart lite jobbigt att tänka på ”jämt”, när jag inte ens står ut längre än till det att ögonen öppnats på morgonen. Ergo: drömmen om en flytt håller mig flytande.

Att flytta inom Stockholm känns ju knappt rimligt längre. Alltså jag älskar Stockholm. Fast jag hatar verkligen bostadssituationen här. Utan bostadskarriär, arv eller rika föräldrar i bagaget och en hyresmarknad som är ett skämt kommer nästa boende förmodligen också blir en kompromiss. Jag begär inte så himla mycket egentligen utöver det vi har. Ett kök som går att ha ett matbord i. Ett vardagsrum alternativt sovrum med plats för en liten arbetshörna, ett barnrum som är större än det halva rummet här och något bättre garderobsutrymmen. Om vi ska ha det riktigt lyxigt: ett badrum som rymmer fler än två personer samtidigt. En hyra som inte ligger över 60% av den totala inkomsten. Rimlig pendlingstid till jobbet. Det vill säga: inte mer än den timman det tar nu, inklusive dagliga förseningar.

Hur som helst. En vän flyttar tillbaka till Örebro. Jag vill så gärna tillbaka till Örebro själv någon dag, så jag jag blev lite peppad att kolla läget där. Örebro är rätt bra på det sättet att det faktiskt byggs sjukt mycket lägenheter. Örebro har visat sig vara extremt bra på ett annat sätt också. ÖBO. ÖBO är Örebros bostadsförmedling. Nu när jag var på väg att skriva in mig i deras kö så visade det sig att de har behållit min köplats ända sedan jag, tydligen, skrev in mig där i maj 2004. Förstår ni hur många köpoäng jag har där? Flera tusen! Om vi vill flytta nu, kan vi få ett tvåplans hyresradhus på 108 kvm för 6700 kronor i månaden. Med cyklingavstånd in till stan. ALLTSÅ!?!? Nu kommer vi inte flytta nu i och för sig, för hur gärna jag än vill ur min egen ångest så har vi ett barn som har etablerat sig på en förskola här och jag vet inte om jag vill dra bort honom helt från hans stad. Än. Det är ju trots allt så att jag blev dragen till Skåne som nioåring och sitter nästan trettio år senare och fortfarande längtar tillbaka hem till Örebro. Men jag kan väl få drömma lite om det va?

Vi avslutar med en bild på Svampen, tycker jag.

IMG_3219

You may also like

4 kommentarer

  1. Men fortfarande ändå bara förskola? Alla möjligheter då, tänker jag.
    Örebro är ju en superhärlig stad! (Pluggade där)

    1. Och att jag ÄLSKAR mitt jobb. Och mina vänner. Fast vänner har jag flyttat från innan och avståndet mellan Örebro och Stockholm är kortare än mellan Stockholm och Skåne. Vi får se vad framtiden utvisar 🙂

  2. Jag har flyttat när barnen gick i förskola – mycket hellre det än när de blivit större och börjat skolan! I vårt fall hade en flytt nu med skolbarn varit tuffare för dem än då. Det är kvalitet att ha nära till jobbet och inte behöva lägga tid på lång pendling, därför jag inte vill flytta till Stockholm och har tur att mitt jobb går att sköta från Växjö. 🙂 Låter som du har tur med att ha kvar köpoängen med. Lycka till med funderingarna.

    1. Ja det är inte kul att flytta när man går i skolan, som jag minns (men andra har säkert bättre upplevelser). Tyvärr är det nog så det blir om vi någon gång flyttar, eftersom att en av oss måste bli färdigpluggad och den andra inte är redo att lämna sitt jobb! Det är trist att Stockholm är så opraktiskt när det i övrigt är en himla bra stad 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *