Jag inser att jag har det rätt bra ändå

Det här är ju pinsamt att erkänna, men det har på riktigt tagit mig två månader att beställa en ny mobil. Bara att komma på om jag ville fortsätta med iPhone eller gå tillbaka till Android var ett berg av beslut, nästan omöjligt, att bestiga. Efter det, när jag insåg att jag inte orkar krångla över till ett nytt operativsystem, kom beslutet om jag skulle ha en iPhone 6 eller 6S eller SE och när jag kom fram till SE tog det ta mig fan en kvart att bestämma hur mycket internminne jag skulle ha. FÖR HELVETE SOFIA! Går det att anställa någon som kan ta fåniga beslut ut en? Mon dieu. Ja, jag har det nog rätt bra om det här på riktigt kan vara ett problem i min vardag (eller så är det ett tecken på en allvarligare störning). Nästa vecka får jag i alla fall en ny telefon, och jag hoppas att min gamla håller till dess för den lever sannerligen på övertid.

Nu när det svåra beslutet är taget ska jag och Karl fortsätta att lyssna på Olle Ljungström, fina fina Olle. Jag blev så ledsen över att han inte fick finnas mer, att alla kommer dö och att tid inte går att få tillbaka. Trots att så många människor redan dött, har jag så svårt att inse att alla inte ska få finnas för evigt. Kanske borde jag gå i terapi igen. För att mobiltelefoner är ett problem och för att döden är en ständig ångest. Mest troligt.

olle

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *