Att få ändan ur vagnen

Ibland får jag frågan om hur jag hinner med allt. Jag tänker mig att folk tror att det jag gör, tar mer tid i anspråk än det gör. Faktum är att jag gör ganska så lite och att jag är ganska så lat. Eller. Jag gillar att göra saker, att röra på mig, att pyssla och att, på det stora hela, vara igång. Saken är bara den att jag så himla lätt fastnar – tyvärr oftast med mobilen i soffan. Nu är mobilen inte bara av ondo, eftersom att jag gör en del vettiga saker i den – men när ytterligare en dag gick till historien utan att jag gjorde mer än att surfa i soffan, ja då blir jag ganska trött på mig själv och börjar undra om jag egentligen har en diagnos. Kanske är det så att jag måste jobba för att inte förfalla?

När jag gör saker är jag rätt så effektiv om jag får säga det själv. Jag hade kunnat få så himla mycket gjort, som hade fått mig att må så himla mycket bättre, om jag bara kom mig för. Men jag gör inte det. Jag hasar upp ur sängen på morgonen, sätter Karl i sittern, fipplar med mobilen, läser kanske lite i en bok (men mest troligt surfar jag in på Tradera) och sedan… är klockan kvart över två och Isak ska hämtas och vi kom inte ut på någon promenad den här förmiddagen heller, jag rengjorde inte ugnen, jag förberedde inte middagen, jag slängde inte glas, jag sorterade inte ut skit som bara är i vägen, jag tränade inte, jag stickade inte. Jag gjorde inget. Jo. Jag satt i soffan, med mobilen, när Karl sov. Och jag tycker så klart att det är helt okej att ha soffdagar – men inte varenda jäkla dag (eller förmiddag slash lunch, när Isak hämtas halv tre blir det ju lite mera fart på allt). Jag tar liksom inte till vara på tiden. Det har jag nästan aldrig gjort.

Nu har jag försökt att sätta upp bestämda mål för varje dag. Idag går vi ut minst en timma på förmiddagen. Idag fixar jag mina kläder. Idag rensar jag ur skafferiet. Men dagen när vi skulle ut var det snöblandat regn och när jag skulle fixa mina kläder fick jag feber och idag, när jag tänkte rensa skafferiet, är Karl i ett fullt utvecklingssprång och hålls just nu endast sovande om jag gungar honom i sittern – annars gråter han. Tur att jag inte lever i hemmafruåldern, för jag hade verkligen varit helt usel på att leva upp till den titeln. Alltså hur gör ni människor som liksom har ett så kallat driv?

Jaja. Jag får i alla fall läsa ut första delen av, förmodligen, världens bästa serie.

Ps. Jag byter ibland mobilen mot Karl. När han är vaken, vill säga. Ds.

You may also like

4 kommentarer

  1. Jag är väldigt lik din beskrivning här, men skillnaden är att jag mår dåligt när jag inte gör det där tråkiga, när jag fastnar i soffan. Så mitt driv är att göra åtminstone ett minimum för att må bra.

    1. Jag mår ganska dåligt över det faktiskt, men vissa dagar kan jag inte ens ta mig ur soffan för att fixa mitt minimum (som för tillfället är att se till att diskmaskinen är tömd och fylld).

    1. Sant! Och det när ju sådantdära Depend 7 day-lack, med över- och underlager. Älskar för övrigt de lacken. Ska köpa alla färger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *