Hur gammal är jag egentligen?

Jag vet ju när jag är född, så jag vet att jag är 37 nu. Det låter ju inte som en gigantiskt hög ålder, men när jag kollar mig omkring så känner jag mig helt otroligt gammal och lite ofullständig. Låt mig få ta ett exempel. I de flesta forum jag är med i nu, rörande föräldraskap, finns massor av flerbarnsföräldrar och husägare. Samtliga är födda en bit in på åttiotalet. De flesta har fått sitt andra barn och köpt sitt hus innan jag fick min första son. I föräldragruppen med Isak var jag en av de äldsta förstagångsföräldrarna – då var jag ändå bara 33 när den gruppen drog igång. Nu när det är dags att skriva upp sig för andragångsföräldragruppen kommer jag mest troligt att vara den äldsta. Och den enda som inte bor i hus eller bostadsrätt eller har skaffat flera barn inom två år. Ska inte Stockholm vara ett ställe där folk blir föräldrar sent? Jag känner mig lurad! Dessutom känner jag mig inte så himla gammal egentligen, även fast jag verkar vara gammal men bo som en ungdom. Och så känner jag mig jätteosugen på att gå med i en andragångsföräldragrupp. Ja. Jag har fördomar – men de baseras helt och hållet på alla grupper jag varit med i redan där jag tvingas ta del av skittråkiga diskussioner om bostadsägande, barnvagnsmärken, ”barn är meningen med livet”, ”det skulle du tänkt på innan du skaffade barn” and what not.

När var folk fulla egentligen? Jag kan säga när jag var det! Från sena tonåren fram till sommaren 2011 då jag var 32 och blev gravid med Isak. Under de åren jobbade jag även hårt när jag inte var full (vilket jag trots allt inte var så ofta), men hade aldrig en lön som gjorde att jag kunde lägga undan särskilt mycket pengar och ingen annan har gett mig några heller. Så nej, jag har inte varit hemma och renoverat ett hus eller en lägenhet eftersom att jag inte köpt någon – men det kanske är det som är normen egentligen i det här? Det kanske är det folk har gjort? OM de inte har rest. Det har jag inte heller gjort., såvida inte röda linjen till Slussen räknas.

Jag känner mig lite ensam som hela tiden får barn när mina vänner har paus i sitt barnafödande. Jag känner mig lite gammal fast jag egentligen inte är det. Jag känner mig lite ofullständig i en pytteliten och smutsig hyresrätt (skulle gärna byta den mot en större och mindre smutsig hyresrätt med hiss istället för brant marmortrapp). Men jag känner inte att jag är gjord för att umgås med dem som generellt söker sig till föräldragrupper och föräldraforum. Jag fattar inte hur mina vänner har gjort som har skaffat ”vänner för livet” i de här sammanhangen? Är det mig det är fel på eller har jag bara haft otur? Eller finns det helt enkelt inte fler just nu som föddes på sjuttiotalet eller tidigt åttiotal, bor i hyresrätt med en nyfödd och ett syskon som är mer än två år äldre i en förort söder om Stockholm och som har andra intressen än renovering, barnvagnar och att helt ignorera det faktum att ”bebis” är ett böjbart ord? ”Idag ska jag och bebis gå ut i vår Brio Blaj Blaj och titta på tapeter. Bebis tycker om det.” Bah! Livet som alternativ. Så himla ensamt hörrni! Nej men ärligt talat. Jag har det rätt bra ändå, jag känner mig bara lite udda och ensam i veckorna när mina vänner jobbar.

IMG_3719
Igår, när jag var hemma hos in kära poddkollega och vän Katta. Med sådana vänner kan faktiskt föräldragrupperna kvitta.

You may also like

18 kommentarer

  1. Hej! Är det mig du beskriver? Fyller 37 om en månad, har 3 år mellan mina två söner (och var 32,5 när jag fick min första), bor i visserligen hyfsat fräsch men för liten och för dyr hyresrätt i en söderförort, har inga vänner med jämnåriga barn, orkade inte med föräldragrupp nummer två, har inga pengar, har inte rest, stör ihjäl mig på ”bebis” men ännu mer på när folk säger ”nu ska liten och jag göra bla bla bla” och är ointresserad av renovering och barnvagnar. Stickar gör jag också!

    1. JAG HATAR LITEN! Blir helt vansinnig på det. Minns inte alls detta från när Isak var spädbarn – men då hade jag å andra sidan vett att inte gå in i en massa grupper på facebook. Ibland tror jag – hoppas jag – att folk är ironiska, för det skriver det ju HELA tiden? Varför går det inte att skriva ”mitt barn” eller barnets namn? Fattar inte!

      Du låter för övrigt som en exemplarisk person!

    1. Ja vi säger att de gör det? Förvisso ett jättetråkigt lur, men det låter som det mest rimliga tycker jag!

  2. Kan ej för mitt liv förstå hur man orkar barn så tätt! Kanske om man har föräldrar nära?! I övrigt, jag är lite yngre än dig men började vara full i tidiga tonåren så jag har fått min beskärda del. Jobbat/extrajobbat och köpt billig lägenhet som jag INTE renoverat.
    Andragångsföräldragrupp finns ej i Gbg. Min förra var fylld av vettigt fölk så jag hade gärna gått igen, tror jag!

    1. Ändå trevligt med en förstagångsgrupp fylld av vettiga människor! Jag hade en jättevettig kollega som fick barn samtidigt som mig första gången – det var min räddning! Den här gången får ingen barn samtidigt som jag tydligen.

      Och heja dig som inte renoverat lägenheten! Det verkar vara något tvångsmässigt behov hos många som köper. Till och med nyrenoverat renoveras ju om? Blir trött bara av att tänka på det.

  3. Jag är också 37, om en vecka. Fick barn när jag var 31, tycker fortfarande att alla andra föräldrar är lite läskiga, pga verkar så kompetenta och husrenoverande.

    1. Ja! Oftast jätteläskiga faktiskt. Det är alltid min ångest vid hämtning/lämning. Alla andra föräldrar man träffar på som är så himla vuxna och går hem och leker pedagogiska lekar med barnen och gör fruktstänger i ugnen som lördagsgodis.

  4. Okej, en till Lisa här, snart 35 med en snart 4-åring och en 6-månaders. Trodde också det var mig du beskrev, minus boendet (bor i radhus i norrförort). Kul att höra att det finns fler av oss därute!

    1. Åh, radhus när ju lite av en dröm här – men det verkar helt orimligt svårt att få tag på ett i hyresvariant som inte har jättehög hyra. Och så försvåras ju allt ytterligare av att jag är ihop och har barn med någon som inte vill bo i radhus… det svider lite.

      Heja oss!

  5. Men åh, så fantastiskt ändå att höra att man inte är ensam. Fyller snart 38 (!) och sitter här hemma – söder om söder – med ett barn på 4 år och en på 6 månader. Känns som att det skulle kunna vara jag, det där. Undantaget är väl att vi faktiskt har bostadsrätt, dock billig i ett mindre bra område (det var allt vi hade råd med). Har inte orkat palla mig iväg till föräldragruppen – mest för att den krockar med öppna förskolan, och det är närmare till den senare. Men alla föräldrar är så unga där! Jag håller med, vad hände med äldre päron i Stockholm? Måste vara innerstan isf!
    Alla gamla vänner fick barn med typ prick 2 års mellanrum och renoverar sina vita, minimalistiska hem (med hemmabiografer!) och byter barnvagnar som en annan byter strumpor. Vårt hem är allt annat än minimalistiskt och vagnen är densamma nu som för 4 år sen. Blir så stressad över ”alla andra” men försöker att inte jämföra mig. Vuxen?! Äh, det blir man väl tids nog. Först då tänker jag börja pensionsspara. Kanske.

    1. Jag är lite rädd för öppna förskolan, av samma anledning som att jag är rädd för föräldragruppen. Men jag kanske får utsätta mig för mina egna rädslor igen och förhoppningsvis bli överraskad på ett bra sätt den här gången?

      Hemmabio? Vi hade suttit i skärmen om vi ens hade fått in den genom dörren här. Kollar all film på min lap top. På kvällen. På dagen blir det för ljust för skärmen, eftersom att allt speglar sig i den…

      Jag är inte riktigt lika stressad över alla andra nu som jag var förr, mer stressad över att ingen är som jag. Trodde jag! Men vi var ju ganska många visade det sig här!

  6. Det som slår mig när det gäller så många ”duktiga” föräldrar är ju hur lillgamla de är – vilket är fascinerande i sig, för jag trodde inte att man kunde klassas som det efter ca 11 års ålder.

  7. Här är en till! (Fast jag bor ju i och för sig i hus.) I min nya stad är alla föräldrar födda på 90-talet och tappar hakan när jag säger när jag är född.

    Kan du inte starta en föräldragrupp på Facebook? För normala?

    1. Alex brorsa har flyttat till Nyköping nu! Han är född på nittiotalet, men verkar inte vara så barnintresserad alls.

      Jag försökte faktiskt starta en föräldragrupp på Facebook när Isak kom. Tyvärr råkade jag döpa den till feministföräldrar, vilket i sin tur gjorde att det blev feministiska diskussioner på akademisk nivå hela tiden. Hela gruppen var ganska torr och elitistisk så till slut vågade jag inte skriva något i den själv. Det kändes lite trist, för i början var så många så glada över att den startades. Tog bort den häromåret och har inte vågat mig på en ny.

      1. Hej daj! Kan du inte starta föräldragrupp som heter ”föräldrar som är normala i hjärnan”. Då kan jag tänka mig att joina

        1. Jag ska tänka på det ett tag till. Och grattis till att du har anledningen att vara med i en sådan grupp? Kanske? Eller? No?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *