Nej, jag kommer nog aldrig få se Lemmy

Igår somnade jag innan nio. Tämligen utmattad efter fyra nätter på raken med alldeles för lite sömn. Sedan vaknade jag kring ett och somnade inte om. Nu börjar det här bli så jobbigt att jag gråter och det gör mig bara ännu tröttare, så jag önskar faktiskt att jag kunde sluta med det. Jag grät när klockan närmade sig halv tre i natt och jag grät när klockan ringde, jag grät när jag skulle klä på mig och jag grät på väg mot förskolan till Isaks utvecklingssamtal. Alex har sin jävla, jävla magisteruppsattsavslutning nu, så det finns inte plats för att jag inte sover och har absurda mängder arbeta att slutföra på jobbet. Det finns plats för att jag sover, arbetar effektivt och kan ta fler hämtningar, men så funkar det inte.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, för inget hjälper och nu ska vi snart få in en bebis till i våra liv och jag tror faktiskt inte att jag kommer fixa det, om jag inte får sova. Jag tror faktiskt, FAKTISKT, att jag kommer att skjuta första person som säger ”men sov när barnet sover” den här gången och eventuellt kommer jag att skratta efter. Jag vill inte höra fler av er som sover jättebra och som skulle må jättedåligt om ni var jag. Ja, jag mår rätt dåligt periodvis ärligt talat, men jag sover definitivt inte mer av att veta att ni är livrädda för att er perfekta sömn ska störas. Alltså jag vet att ni menar väl, men det blir ändå fel när ni säger så.

Och jag behöver inga tips. Jag behöver sova. Jag har testat KBT och fått veta att ”sömnen förändras med åldern”, men jag kan inte tro att en ”naturlig” förändring av sömn är att jag ligger vaken mellan två och fem timmar varje natt. Jag har testat andningsövningar, avslappningsappar och mindfulness. Yoga, träning, mer solljus, svalt rum, mobil i annat rum, varm mjölk, ändrade mattider, ändrade sovtider och koffeinfritt liv. Jag har testat icke receptbelagda sömnpreparat, hokuspokus-teer, sömnhormon i tablettform från Tyskland, progesteronkräm, 5-HTP och diverse andra naturläkemedel. Jag har gått upp och gjort andra saker, jag har skrivit listor över det jag grubblar på och jag har försökt ligga blickstilla i hopp om att bli så uttråkad att jag till slut somnar. Terapi funkar inte. Avstressningsövningar funkar inte. Ingenting funkar. Det enda jag kan göra är att acceptera att mitt liv ser ut så här periodvis, men jag tror banne mig att jag kommer bli galen innan jag hinner acceptera det.

Så nej. Jag får nog aldrig se Lemmy. Vi har biljetter till Mothörhead och Girlschool (och Saxon, men de räknas inte) ikväll, men den börjar inte förrän 19.30 och det är tre band som ska spela. Nu är klockan strax efter tio och jag är så trött att det ringer i huvudet och jag har så jävla mycket att göra på jobbet som måste hinnas med innan kvart i tre, när jag går för att hämta Isak och ändå sitter jag här och skriver ett sabla blogginlägg för jag kan inte tänka. Och jag är jätteledsen över att inte få se Lemmy. Han lär ju liksom inte palla komma hit en gång till. Girlschool har jag redan sett. Saxon spelar som sagt ingen roll. Men Motörhead. Som Isak föddes till. Tusen ledsna smileys kan inte beskriva vad jag känner.

lemmy-vodka

You may also like

7 kommentarer

  1. Åh! Jag lider med dig. Att ständigt vara trött är vidrigt. Det påminner mig också om när min unge, Angus, var nyfödd och jag hade en biljett till Rolling Stones. Det var läckande bröst, klängig bebis och hormonpåslag så istället för att se mina största idoler satt jag och hormongrinade i soffan. Fan. Det här kommer Angus få sota för i framtiden!

    1. Angus! Vilket fantastiskt namn! Jag önskar att jag hade någon som kunde få sota för det här längre fram. KBT-terapeuten som tyckte att det var en naturlig förändring i sömnvanor att sluta sova, kanske…

      1. Tack! ”Efter Angus Young?” frågar många, men det är det inte. Inte sen jag fick veta att MacGyver heter Angus MacGyver!

  2. Hur länge prövade du 5-HTP? Har försökt hitta något bra mot sömnsvårigheter och läst på hemsidor såsom http://www.5-htp.se/ m.m men känner mig inte klokare.

    Det funkade inte alls för dig alltså? Har hört det producerar melatonin!

    1. Jag prövade i tre veckor ungefär, sedan gav jag upp. Hade ju läst överallt om alla som kände en sådan otrolig förändring över en natt. Lite senare hamnade jag hos en terapeut som sade att även starkare preparat måste man ta i minst en månad för att märka någon effekt och minst tre för att nå full effekt. Så jag antar att jag gav upp för tidigt? Samtidigt verkar mycket jag har läst om det, från dem som tagit det själv, vara väldigt mycket placeboeffekter om de nu känner skillnad över en natt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *