Om att sålla, eller inte sålla, sina flöden

När jag gick in på Facebook idag var en av mina första tankar att jag skulle sålla flödet. Ta bort alla jävla idioter som säger att ”det är så här det går när vi öppnar gränserna” och ”det är bara en tidsfråga innan det händer i Sverige” och ”ut med packet om de inte kan sköta sig” och ja, ni vet. Alla jävla rasister som inte fattar att det folk flyr från är ju för fan de här människorna som utför terrordåden som det i Paris igår. De här människorna som flyr, de har varit med om Paris flera gånger om. UTAN världens omtanke och medlidande. Och med risk för att låta konspiratorisk, men är det inte det här IS vill? Att blåsa på islamofobin och rasismen, så att ännu fler känner utanförskap och till slut tyr sig till dem?

I vilket fall som helst. Jag har inte tagit bort någon. Än. Jag vet inte om jag ska. Jag vet inte om det är bra att vara en motpol i deras flöden (om de inte blockat mig än) eller försvinna så att de bara har sina rasistpolare kvar att ryggdunka genom livet. Och jag vet inte om det är så himla bra för mig själv, att inte få påminnas ibland om att det här idioterna faktiskt finns och är på riktigt och att tankarna som de har, finns hos människor som vid en första anblick verkar sympatiska. Hur jobbigt det än är. För jag vet, att även om jag ofta säger att jag inte behöver påminnas om all skit – så inser jag genom chocken och irritationen som ibland uppstår när jag ser skiten, att jag visst behöver påminnas och att jag redan har sållat bort för mycket. Jag har lyxen att inte utsättas för rasism på grund av den jag är. Ska jag verkligen också ta mig lyxen att bara välja bort att se det som är en vardag för så många andra? Jag vet inte. Samtidigt får jag inte kraft av att bli uppgiven. Hur gör ni?

hamid

You may also like

4 kommentarer

  1. Ja, fan vad jag brottas med det där hela tiden. Jag har, peppar peppar, bara två som aktivt beter sig som rövhattar. Men jag får hjärtklappning varje gång och vet inte hur jag ska hantera det och tänker exakt samma saker, motpol eller inte, motpol eller inte. Än så länge är de kvar… för jag vill inte att de ska tro att alla tänker som de gör. Men… ja, jag vet inte.

    1. Samtidigt kan de ju lika gärna ha dolt en i sina flöden, så sitter man där och resonerar och ängslas helt i onödan. Vill ofta skrika åt mig själv ”skärp dig och ta ett beslut”, för den här vita medelklass-ängsligheten jag springer omkring med hjälper ju inte heller någon. Mon dieu. Livet och alla beslut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *