Låt oss hoppas att detta är gravidhormoner och inte ett tecken på att jag måste börja om på ruta ett

Jag har i hela mitt liv dragits med en ganska jobbig dödsångest. Jag har varit rädd för att dö själv, men mest av allt har jag varit rädd för att närstående ska dö. Redan som nioåring kunde jag gråta mig till sömns på kvällen över tanken på att jag en dag skulle tvingas begrava min mamma. När Isak föddes eskalerade givetvis den här ångesten till långa utdragna scenarion där jag såg hans ledsna, svikna och skräckslagna min framför mig när jag misslyckades att rädda honom från drunkning, bilolyckor, aggressiva hundar och ja, typ alla olika typer av död som kan drabba ett barn. Det blev så illa att jag inte sov alls vissa nätter, vilket även gjorde mig till en ganska nervig mamma och förmodligen en ganska trist människa att leva med över lag. Så jag sökte hjälp. Som hjälpte. Hyfsat i alla fall. De här tankarna kommer ju alltid att dyka upp, men jag har lärt mig ett sätt att trycka undan dem och tvinga mig tillbaka till verkligheten där alla (för tillfället) lever och mår bra. Eller jag hade lärt mig ett sätt, för nu är tankarna tillbaka i fullt rally både dag och natt och jag kan inte stoppa dem.

Nu när Isak ska sova över hos Alex föräldrar några nätter är en del av mig mer eller mindre övertygad om att något kommer hända. Det är inte logiskt, men det spelar ju ingen roll för min sjuka hjärna och det tar så himla mycket energi att gå omkring med den här rädslan. Samtidigt blir jag för varje dag mer och mer övertygad om att jag egentligen är galen och att det är nu allt är på väg att bryta ut.

Så ja. Jag hoppas verkligen att det här är ett utslag av sömnbrist och hormoner, för jag orkar inte gå i mer terapi. Men jag kommer inte heller att fixa livet med två barn och samtidigt gå omkring som ett nervöst vrak och bara tänka ut olika sätt som alla runt om mig kan dö på. Jag har redan suttit vid allas dödsbäddar och gått på allas begravningar i huvudet tio gånger om. Jag vill inte behöva göra det mer förrän jag måste.

You may also like

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *