Tankar om att vara vegetarian

Mirijam ska bli vegetarian! Och jag var på väg att skriva en jättelång kommentar till henne som svar på frågan ”hur tänker du”, men jag skriver ett inlägg här istället. Förlåt Mirijam. Jag vet att du vill ha fler kommentarer.

Jag har inte ätit kött på 15 år med några få undantag. Jag äter i huvudsak vegetariskt, med en hel del veganska inslag. Mitt mål är minst en vegansk måltid om dagen, och det brukar funka ganska bra. Jag försöker tänka att det inte går att göra allt och försöker att inte döma mig själv allt får hårt om jag råkar äta ost som innehåller löpe eller en Polly-godis som innehåller gelatin. På det stora hela är jag ändå djurfri i det mesta jag gör.

Jag tänker ofta att det vore bra om fler tänkte över sin köttkonsumtion. Tidigare har jag haft kolleger som absolut inte har kunnat tänka sig att äta på ett ställe med enbart vegetariska alternativ en endaste jävla gång i månaden, trots att de ätit kött på frukostmackan och kommer äta kött när de kommer hem. Så fruktansvärt tröttsamt. DOCK: att t.ex. tvinga folk genom skuldbeläggande att ändra matvanor är inget jag tror på (då krävs det ju att alla i grund och botten delar syn på djurs värde, och så är det inte, de flesta skiter faktiskt i djur, som inte är deras husdjur och klimatkunskapen är fortfarande pinsamt låg, dessutom tror ju många att klimathotet är en konspiration såatteee….). När folk på Facebook delar artiklar om köttindustrin och lägger till ”hur fan kan ni äta det här” eller ”jag vill bara veta hur ni tänker, ni som stödjer det här” eller något annat moraliserande så undrar jag vad det egentligen leder till. Vem vill läsa det där reportaget som inte redan håller med från början då? Min gissning är: ingen. Däremot tycker jag att köttfri måndag är ett jättebra initiativ. Ännu hellre hade jag sett köttfylld lördag. Det vill säga: kött en dag i veckan och vegetariskt alla andra dagar.

Jag blir trött när folk inte fattar att matval till viss del är en klassfråga. Precis som med eko behöver du kunskap, tillgång, tid och ofta pengar för att fixa att bli vegetarian eller vegan. Är helt för konsumentmakt, men tycker även att många lägger för mycket ansvar på individen, när det är politiker som borde ta det ansvaret. Köttskatt t.ex. – hell yeah! Att skälla på kollega som äter kött tre gånger om dagen, hur idiotiskt man än må tycka att det är – hell no. Det enda som händer är att någon blir skuldbelagd, men knappast att personen slutar äta kött. Däremot är jag helt för att skälla på kolleger och annat löst pack som själva inleder med att kritisera andras köttfria matval.

berl

Jag blir trött på new born vegetarians och vegans som från att ha varit köttätare ena dagen går över till ett ”HALLÅ, VET NI VAD KÖTT ÄR GJORT AV”-dömande över en natt. Särskilt när de tidigare har ifrågasatt folk som försöker leva djurfritt. ”Men hur kan du ha mjölk i kaffet om du nu är djurvän – alltså jag äter ju själv kött, men alltså DU kallar dig ju vegetarian” = sak jag hört en miljard gånger. Ersätt för all del mjölk med ost eller annan valfri djurprodukt.

Karnivorer som tycker att ”kött är gott” och inte gör något för att minska sin konsumtion, kommer att alltid ha åsikter om allt jag inte gör för djur. T.ex. att jag inte är vegan. Att jag äter ost ibland. Att jag råkar äta en Polly. För som precis med allt annat finns det någon regel som säger att den som inte gör ett skit, är fri från synd. Jag håller inte med. Men jag håller inte heller med den delen av vegansamhället som tror att bara för att du inte titulerar dig vegan, så betyder det att du älskar att bada i komjölk och smörja dig med ister varje morgon. Min mejerikonsumtion är begränsad, men eftersom att jag fortfarande konsumerar mejeriprodukter och dessutom inte har hundra procent koll på varifrån limmet i mina skor kommer, kan jag inte kalla mig vegan. Vilket jag för övrigt inte har något intresse av att göra för tillfället.

Jag hatar folk som romantiserar bacon och vill göra bacon till någon jäkla folkrörelse. Jag hatar folk som tror att de är charmiga när de citerar Homer Simpsons och frågar varför djur är gjorda av kött, om det inte är meningen att vi ska äta dem. Jag hatar ansvarslöst dravel. Men jag fattar att det inte är så jäkla lätt för alla att skita i extrapriset på bacon när de är på väg hem från jobbet, aströtta och oinspirerade. Eller att ersätta baconet som smaktillsatts i en annan rätt om de inte från början har kunskap om hur det ska göras. Det är lätt att tro att det är omöjligt. Bacon är ju lite speciellt och man får vara beredd på att kompromissa. Och vill min inte kompromissa, så önskar jag att bra bacon vore mer lättillgängligt och billigt, än plågat bacon.

Jag älskar att laga djurfria recept, men får noll inspiration av hashtags som t.ex. ”vad veganer äter” på Instagram. Dessutom får jag nervryckningar i ögonvrån av folk som kallar ägg för foster (LÄS PÅ).  Däremot tycker jag att äggindustrin är vidrig och det beklämmer mig att inte ens eko-ägg är att bra alternativ. Det enda bra ägg-alternativet som finns, förutom att inte äta ägg, är egentligen att åka ut till en kontrollerad gård som producerar ägg småskaligt. Inte en möjlighet för så många. Detta kanske fler hade vetat, om inte de som sprider länkar om detta ofta inleder med känsloargument och hat (dock förstår jag att man blir känslomässig och hatisk av äggindustrin, även om jag inte tror på det som argumentationsteknik för att få folk att sluta med ägg).

Hur som helst. Över lag tycker jag att för många lägger sig i på fel sätt vad folk äter och dessutom tycker jag att politiker gör alldeles för lite. Köttnormen är stark och jag kommer alltid ha tusen gånger mer förståelse för dem som står utanför den och blir förbannade, än för dem som är inne i den och medvetet driver på. Med detta sagt: det är svårt att ställa sig utanför en norm. Jag förstår att många inte fixar ett helvegetariskt/-veganskt liv som det ser ut idag. Hur många alternativ vi än må ha.

Hur får man fler att tänka över sin köttkonsumtion? Jag är helt för alla reportage som ger en bild av verkligheten, om de delas utan moraliserande. Men jag tror att t.ex. Lisa Bjärbo med boken Mera vego och har omvänt fler. På samma sätt tror jag att bilder på mat, utan moraliserande undertexter, inspirerar fler att våga. Många djurprodukter kan lätt bytas ut mot djurfritt, utan att smaken förändras nämnvärt. Testa t.ex. att göra smulpaj på mjölkfritt smör istället – eller brunsås med sojagrädde. Tänk om vi kunde få spridning på sådant? Avslutningsvis så tror jag att verkligheten är så fånig att fler köttätare hade vågat fler vegetariska eller veganska rätter om de inte outades som just vegetariska eller veganska. Eller tror – jag vet att det är så.

Hur som helst så tänker jag så här – sluta moralisera. Oavsett vilken sida du står på. Försök att lyssna på fakta. Oavsett vilken sida du står på. Inse att du inte vet så himla mycket om andras situationer egentligen. Oavsett vilken sida du står på. Och framförallt – försöker du äta djurfritt och en karnivor hånar dig: slå hen. Hårt.

You may also like

18 kommentarer

  1. Så sjukt bra inlägg. Jag håller med om allt. (Och tack, TACK för passusen om Mera vego!!! Om den sabla kokboken ens omvänt – eller vad tusan, det räcker med att den inspirerat – en enda person tänker jag vara nöjd i resten av livet.)

    1. Tack snälla! Och tack själv för boken. Jag vet med säkerhet tre personer som inspirerats till grönare liv tack vare den! Dessutom är den perfekt present till nyblivna småbarnsföräldrar.

  2. Väl rutet! Själv är jag hobbyvegetarian, som äter kött lite för ofta, men har som ambition att ha ett veganskt mål om dagen. Har länge skippat ägg pga amning+allergi, men nu när vi slutat amma och jag skulle kunna äta ägg, känner jag mig ändå inte speciellt lockad.

    1. Jag hade en jättelång period utan ägg och det gick hur bra som helst. Sedan blev Isak så stor att han började äta samma mat som oss och då blev det ju helt plötsligt så himla mycket enklare att köra ägg i saker. Men jag ska försöka dra ner igen. Jag vet ju att jag kan!

  3. Tack för ett superbra inlägg! Något som gör mig ledsen är när veganer vill skuldbelägga oss som inte är heltidsveganer utan äter ägg och mjölkprodukter ibland – och i mitt fall till och med en och annan bit fisk eftersom jag inte är vegetarian. Varför få mig att känna mig usel i stället för att uppmuntra mig att äta mer vego? Fram för mer av din inställning utan pekpinnar! 🙂

  4. Hur ska man se att en smulpaj eller brunsås är vegansk om man inte hintar om det? 🙂

    Sen tycker jag det är väldigt underligt, och synd, att en veganskt ofta anses dyrt? Om man vill är det ju självklart billigare än att äta kött. Käkar ibland måltider för under 5kr portionen, eller lite mer seriösa grytor och rätter kring under 10kr portionen. Jag driver dock upp kostnaden med mycket ekologisk frukt, men det måste man inte göra. Jag är student utan jobb.

    1. Sorry! Var otydlig. Det jag menar är t.ex. när något heter ”dagens vegetariska” vid lunchen, så blir många köttare fyllda med fördomar och rädda för att de inte ska bli mätta, att det är äckligt, att… jag vet inte… kobönderna dör ut. Bättre då att en bönchili får heta bönchili.

      Jag tror att många tänker att om de ska byta kosthållning, så gör de det genom att ersätta med substitut och så fastnar de framför hyllan med växtmjölk och börjar jämföra med priserna på spenmjölk. Jag upplever också att det mesta jag gör som är veganskt blir mycket billigare, men jag har ju å andra sidan kunskaper, vid det här laget, som många köttätare inte har.

  5. Jag tycker generellt att det är rätt ointressant att kritisera andras sätt att bedriva aktivism. Alla former av aktivism behövs eftersom människor är olika och svarar på olika saker. Jag hade aldrig varit vegan idag om det inte vore för att ”aggressiva” veganer på nätet hade läxat upp mig, t ex.

    1. Det är ju bra att det funkade på dig! För mig blir det tvärtom med individriktad aktivism oavsett om det rör att någon vill göra mig till vegan, att någon bölar över att jag inte stödjer kobönder när jag köper växtmjölk istället för spenmjölk, GMO-motståndare som blir förbannade över att jag äter sojaprodukter and what not. Men som sagt: jag fattar varifrån det kommer, även om jag inte håller med om metoden. Metoden kommer ju leva kvar ändå, oavsett om jag eller någon annan är kritiska till den.

      1. Apropå moraliserande som ‘aktivism’ så fångade detta inlägg mitt öga: http://ecologywithoutnature.blogspot.se/2011/05/vegan-update-you-are-not-vegan.html

        Kort sagt säger han något som jag funderat på ett tag, alltså att viss form av veganism/’aktivism’ snarare är förklädd konsumerism, eller livsstil/subkultur-som-politik (detta gäller naturligtvis inte enbart frågor om djurfri kosthållning). Och det kan väl vara trevligt för en själv och göra stor skillnad i ens privata liv (vilket inte är fy skam), men i en tid när vi äter mer kött än någonsin tidigare i historien så är ju frågan om det gör så stor skillnad i någon annans liv, egentligen.

        1. Sant! Lyckades inte tänka så långt som att köttätandet ökar. Fast – det är väl så att köttätandet ökar hos dem som redan äter kött, samtidigt som fler väljer vegetarisk kost? Eller är jag förblindad av mina egna flöden igen.

  6. Trevligt inlägg. Jag har varit vegetarian ungefär lika länge, men de senaste åren har jag faktiskt börjat äta räkor. Någon gång i månaden så är det mitt guilty pleasure med en räkmacka. Å andra sidan så har jag börjat laga väldigt mycket mer veganskt än vad jag tidigare gjort, så nånstans tänker jag att det jämnar ut sig. Och framför allt att man inte måste vara så himla perfekt eller strikt hela tiden. Lyssna på sin kropp och försök göra bra val.
    Och aggroveganerna på fb, de påminner mig mest om mig själv som nybliven fjortisveggo som skanderade ”kött e mord!!!” – passande argumentering för just fjortisar, men obegripligt för vuxna människor. Det blir bara en spegelbild av muppcarnivorerna, vilka jag tack och lov träffar på väldigt, väldigt sällan.

    1. Tack! Ja jag tänker också att jag på det stora hela lever så miljö- och djurvänligt att min ostkonsumtion t.ex. inte är hela världen.

      Ja, som sagt – jag fattar ju att man blir förbannad – men metoden… njaeee.

  7. Ja, jag tror också att moraliserande kan ha en motsatt effekt, folk går liksom i försvar. Blir dock galen på folk som inte kan vara utan kött en endaste dag och vill trycka upp bilder från slakterier framför ögonen på dem!

    1. Samma här. Blir oerhört provocerad av ovan nämnda fd kolleger som absolut inte kunde äta på den restaurangen som kör köttfri måndag här. Det är en jävla dag i veckan, där enbart lunchen inte kommer innehålla djur. En lunch! De kan ju åka hem och äta en rå ko direkt från hagen sedan, om de nu är i sådant behov av kött.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *