Läsa böcker del 4: Kyssa sammet

kyssa-sammet

År 2010 gick jag med i en bokcirkel. ”Älskar du böcker? Hatar du män?” hette den och ja, det gjorde jag ju, så det var självklart att jag skulle gå med. Första boken vi skulle läsa var Sarah Waters Kyssa sammet. Det gick ju inte så bra för mig att läsa den, så jag smög liksom ur gruppen lite skamset och kom aldrig tillbaka. Nu, fem år senare, kände jag att det var dags för revansch så jag började läsa om boken och tog mig över de första tjugo sidorna som jag fastnat vid första gången. Sedan börjar boken banne mig att leva och blir så läsvärd att jag vill ge den en fyra! TROTS väldigt liten text och på det hela taget en ganska stor kompakthet, så gick det rätt snabbt att läsa den här när jag väl satte igång. Jag är riktigt imponerad över mig själv, måste jag säga.

Boken skildrar en ung, homosexuell kvinnas liv och beskriver på ett tydligt sätt hur hon varken trivs i eller passar in i rollen hon förväntas ha som just kvinna. Och i slutet av boken sjuder det av socialism, även om kanske inte huvudkaraktären själv gör det. I alla händelser – så här skriver Adlibris om boken:

Vi befinner oss i 1880-talets England. Nancy är en ung ”ostronflicka” som blir handlöst förälskad i en music hall-artist, Kitty Butler. Kittys specialitet är att uppträda klädd som man.
Nancy lämnar sin lantliga tillvaro och beslutar sig för att följa med Kitty till London och de stora music hall-teatrarna där. Nancy har en fin sångröst och snart blir hon Kittys partner – både på och utanför scenen. Deras karriär tar ordentlig fart, men allt får ett plötsligt slut när Nancy brädas av en rival. Hennes färd ner mot samhällets botten skildras med stark realism. Hon tvingas prostituera sig, blir indragen i en ”sappfisk” överklassmiljö och hamnar till slut i radikala politiska kretsar vi befinner oss mitt i kampen för kvinnlig rösträtt där hon på nytt möter kärleken.

Jag tycker att boken är en fantastisk skildring av den viktorianska tiden. Eller vad vet jag – jag har ju inga stora kunskaper om hur det var, men det känns i alla fall som att jag får en tydlig bild av dåtida samhällets olika skikt när jag läste den. Nancy har en personlighet långt från min egen, hon blir ganska påstridig, dum och krävande. Samtidigt överlever hon när jag förmodligen för länge sedan hade lagt mig ner och självdött. På det sättet är hon så otroligt imponerande. Jag tycker helt klart att boken ska läsas av så många som möjligt. Och när så många som möjligt har läst den, kan ni höra av er så att vi kan diskutera den – eftersom att jag är lite för sen till det samtalet i min gamla bokcirkel.

 

You may also like

3 kommentarer

    1. Är väldigt glad att jag läste ut den till slut! Det visade sig att ganska många kolleger läst den, så vi hade en spontandiskussion här. Alla gillade, men någon var kritisk till att det var en förutsägbar utveckling, med hyfsat lyckligt slut. Jag höll inte med – vissa saker väl förutsägbara, men hade svårt att förutse att hon skulle hamna där hon gjorde till slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *