Saker som aldrig går ur tiden tydligen: dumma frågor om kön

Det är fyra år sedan jag var gravid sist och ändå behöver jag störa mig på samma saker den här gången för det har hänt precis INGENTING på fyra år. Det känns ju faktiskt ganska så trist.

På tisdag har vi vårt rutinultraljud och vad händer? En miljard frågor från omgivningen om vi ska kolla kön, givetvis. Det behöver ju nödvändigtvis inte vara en idiotfråga. Det behöver inte ligga några värderingar i den menar jag, mer än nyfikenhet (även om nyfikenhet kan vara nog så irriterande). Men sedan, förstår ni, att när jag säger ”troligen inte”, så förvandlas den här nyfikenheten till ren och skär dumhet.

De två vanligaste orsakerna till att vi tydligen MÅSTE kolla kroppsligt kön är dels för att vi ska kunna förbereda oss på rätt sätt (underförstått: köpa rätt färg på kläderna – den oron kände folk när jag väntade Isak också) och dels att *trumvirvel* Isak blir förvirrad om han inte får veta. Alltså. Isak blir förvirrad om han inte får veta? HUR DÅ? Varför då? Jag fattar inte? Ultraljud har funnits sedan slutet på sextiotalet, men när jag föddes 1978 fanns det ändå ingen möjlighet att kolla mitt kön. Möjligheten var så liten att tanken var helt orimlig. Är alla som är födda innan åttiotalet någon gång, och som har småsyskon, förvirrade alltså? Nog för att det förklarar en hel del om mina bröder, men herregud vilket sabla trams. Den lilla, lilla lust jag kände att faktiskt se vilket kön som ligger där den här gången har med råge blåst bort av de här, oroväckande vanliga, kommentarerna.

Så här: Isak säger att han önskar sig en lillasyster som ska heta Emma, men vi har förberett honom på att det lika gärna kan komma en lillebror. Tyvärr vill han att lillebrorsan ska heta Prinsessan Bajs, men i övrigt är han inte mer förvirrad än gemene tre och ett halvt-åring just nu. Och kläder behöver vi inte planera, för vi har massor kvar efter honom och de är alla genusvänliga. Det vill säga: färgglada och praktiska för alla ungar oavsett kön.

IMG_2773
Okej. Björndräkten var kanske inte jättepraktiskt, men vi visste ju faktiskt inte att han skulle vara så stor när han föddes att han redan vuxit ur den här presenten i magen. Och ja – det gick utmärkt för hans faster att köpa den även fast hon inte visste att han var en han!

 

You may also like

3 kommentarer

  1. Ändå väldigt skönt att få en förklaring på varför jag är som jag är: jag fick inte veta könet på mitt lillasyskon när jag var liten. Det förklarar så mkt här i livet, traumat av att lillasyskonet helt oväntat föddes med en penis som jag inte hade haft tid att förbereda mig på.

      1. Det måste vara skönt att känna så, tryggheten i könvissheten då du vetat om dina äldre syskons kön hela tiden och aldrig behövt oroa dig för det. Jag avundas dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *