Räddar livet på mig själv

Först råddar vi med föräldraledigheten fram till augusti 2017 eller så och SEDAN går jag ner på 80% på obestämd tid. Och ja, det känns faktiskt som att rädda livet på mig själv. 

Jag håller inte med om att det är kärnfamiljen som sliter ut en alla gånger, även om den gör ett rätt bra jobb ibland. Mitt problem är fyrtiotimmarsveckan. Jag vill ha sex, jag vill ha sex, jag vill ha sex timmars arbetsdag! Och nu får jag nästan det. Om två år. Det känns just nu som mitt livs bästa beslut. Jag får inte ihop min heltid, med all pendlingstid och förskolans öppettider, samtidigt som jag ska vara delaktig i familjen. 
Alex har fått ta så sjukt mycket hämtningar och lämningar i jämförelse. Jag har fått offra så sjukt mycket genom att vara den enda med fast inkomst. Aldrig att mina stressbesvär hade varit så stora om jag hade kunnat gå ner på deltid tidigare. Framtiden känns så himla mycket mer rättvis för oss båda. 

Och när vi har två löner ska jag banne mig lyxa till det och köpa en hamburgerpress. Jag vet. Helt vansinnigt att planera in sådan lyx så långt i förväg. Men i en framtid där vi båda har jobb, ska vi väl för bövelen få vara lite medelklassiga och ha jämna bönbiffar en gång för alla? 

You may also like

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *