Gravid i vecka nitton och allmän egendom

”Men ha inte så tajta kläder då om du inte vill ha kommentarer?”, sade en inte så jätteintelligent människa till mig för inte så länge sedan. Förra gången jag var gravid tog jag knappt några foton på mig alls, än mindre lade jag upp dem i sociala medier. Det var delvis på grund av den extrema kroppsmedvetenheten som uppstod när folk skulle klämma och känna och kommentera och bara vara allmänt klumpiga så fort jag gick utanför dörren.

Den här gången har jag tänkt ”fuck it”, för jag visste ju vad som väntade redan innan. Dessutom är det faktiskt rätt tråkigt att graviditeten med Isak är så dåligt dokumenterad. Kommentarerna kom inte som en chock, men ändå. Den här friheten folk tar sig över kvinnors kroppar? Jag är helt okej med att mina vänner kommenterar, eftersom att mina vänner är tänkande individer som inte fäller korkade utlåtanden. Men människor som jag har på distans för att de är avlägsna kolleger, mindre bra vänner eller helt enkelt bara är okända som säger följande:

”Alltså jag hade på känn att du var gravid, jag såg dig i augusti i tajta kläder och då tänkte jag att jo, hon bär på en hemlighet hon”

”OJ är du redan SÅ stor? Men det var inte förrän i mars va? Hur ska detta sluta, höhöhö”

”Har du kollat så att det inte är två, höihö?”

”Ojojojojojoj, nu får du allt dra ner på chipsen hörru, höhöhehe”

”Du är ju så tanig från början, så det tog ju inte lång tid att se det var något på gång där, hehe”

Kan dessa människor bara förbjudas från det allmänna rummet? Så här är det. I augusti syntes ingenting på mig. Alls. Att någon går i spinn i fantasin utifrån mina tajta kläder må vara något som händer, men jag tycker att det är ett sjukt beteende att inte hålla sådant för sig själv. Ja jag ser ut som min förra kollega när hon var i månad åtta, redan nu. Det beror inte på chips, det beror inte på att jag var ”tanig från början”, det beror inte på att det är två. Det beror på att det är så här just min kropp beter sig under en graviditet och det är inget några dumma kommentarer kommer ändra på. Jag låg på gränsen till det någon har bestämt är övervikt när jag blev gravid förra gången, och det var exakt samma sak då.

Och att jag ska sluta gå i tajta kläder för att slippa kommentarer? Men guuuu vilken rationell man som bara kom in och sade något så självklart jättekorkat. Hur vore det om folk bara lärde sig lite allmänt jävla hyfs istället och så låter vi bli att göra folks idiotkommentarer om kvinnors kroppar till kvinnors fel?

Jag har levet med folks kommentarer hela mitt vuxna liv. När jag var jättesmal, när jag var överviktig, när jag gick ner i vikt och när jag tydligen VERKLIGEN borde sluta gå ner i vikt. Fattar folk inte att de allra flesta kvinnor är oerhört kroppsmedvetna – vem fan behöver de är kommentarerna för att förbättra sitt liv? Jag kommenterar ingens kropp. Någonsin. Jag fattar inte ens hur behovet känns att fälla kommentarerna. För jag har det inte. För så gör man inte. För att det är helt orimligt att ens komma på tanken.

Med detta sagt, så här ser den enorma chips med tvillingarmagen på min jättetaniga kropp ut nu:

 

You may also like

10 kommentarer

  1. Alltså det brinner i huvet på mig av all sån här dumhet. Jag fick havandeskapspenning och slutade jobba två månader innan nedkomst. Det absolut bästa med att sluta jobb var att slippa alla dessa kommentarer om tjockis och ” större än den och den som ska ha senare” . Kan folk bara hålla käft nån enda gång! Gud, är inte ens preggo men känner att jag kokar.

    1. Min avdelning är tack och lov helt fantastisk på att inte kommentera saker – men jag går ju på möten med folk utifrån ett par gånger i veckan. Skulle gärna sjukskriva mig från dem!

      Ja fan vad trött man blir på folk.

    1. Ha ha, tacka världens mest fantastiska kompis. Det räcker med att du är på min sida, jag vet att du är fyndig innerst inne även fast du är trött nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *