Läsa böcker, del tre

Ja jag förstår ju att ni vibrerar av nyfikenhet i stugorna över hur det egentligen går med läsningen som jag plockade upp i våras! Ni kan sluta vibrera nu, för här får ni en rapport.

Så jag läste ut Sara Kadefors Borta Bäst och den var som sagt väldigt bra. Sedan började jag på Kast med liten kniv, men det blev inte mycket av det. Samtidigt som jag tragglade med den hittade jag Fågelbovägen 32 som alla verkar älska. Jag fastnade inte. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror att det var en kombination av att det var fel i tiden och att jag började kolla på Ink Master (nej jag skäms inte, fast jag säkert borde). Stål, som alla verkar älska, var så himla seg att komma in i så den gav jag  upp. Sedan började jag med När duvorna försvann av Sofi Oksanen och jag vet ärligt talat inte varför jag inte läste ut den. Kom halvvägs, men glömde den. Nej! Kom halvvägs, blev gravid, mådde för illa för att läsa och sedan glömde jag den. Det var så det var. Jag kanske plockar upp den igen.

Efter sommaren tog jag ett moget beslut. Jag raderade Plants vs Zombies 2 och alla andra mobilspel och gick och köpte två böcker istället. Mig äger ingen av Åsa Linderborg och Flickvännen av Karolina Ramqvist. Mig äger ingen läste jag ut på en vecka, vilket får räknas som räserfart med tanke på vilken vecka i livet det var. Jag grät när jag läste, jag grät när den var slut. Jag kan inte minnas sist en bok grep tag i mig så. Det går inte ens att beskriva, men jag förstår fullt ut tjejen som sålde boken till mig och som med brusten röst och boken mot hjärtat sade ”det här har varit min största läsupplevelse någonsin”. Läs den.

Flickvännen däremot. Den har fått priser, men det säger ju inget om någonting. Mind you att även filmen om Forrest Gump fick en Oscar och det är ju inget annat än en plåga att ta sig igenom det känslodravlande dramat. Karolinas debutroman More fire älskade jag när jag läste den 2002. Men Flickvännen… alltså den känns lite tillgjord och alla är osympatiska och jag kan liksom inte relatera till någon. Bokhoras recension här säger väl ungefär vad jag tycker också. Den är inte jättedålig, men jag är bara helt och hållet ointresserad av den.

Nu läser jag Eleanor & Park. Det är en bok för ”young adults”, men den funkar lika bra för oss som inom en femårsperiod fyller fyrtio. Jag önskar att jag hade mer tid att läsa den just nu, men jag får nöja mig med de tunnelbaneresor där jag får sittplats och vissa kvällar, eftersom att jag även är igång med att sticka en sjal som jag vill bli färdig med snart.

Ja, det är väl lite så det ser ut på den fronten. Som av en slump är alla författare kvinnor. Tror jag. Rainbow kan ju lika gärna vara ett mansnamn? Hur som helst – har ni boktips så kör på! Planen efter Eleanor & Park är att läsa Lotta Lundgrens matbok, men i övrigt vet jag inte vad jag ska läsa. Jag vet ju inte riktigt vad jag tycker om förrän jag är igång med det, så att säga. Däremot känner jag väl ändå att jag kan identifiera mig lite mer som en sådan som läser, nu för tiden.

You may also like

6 kommentarer

  1. Jag tyckte ungefär som du om Flickvännen, men sen läste jag Den vita staden, som är en fristående del 2, och oj vad mycket bättre den var. Så att det gjorde ont. (Och jo, Rainbow Rowell är kvinna 🙂 )

    1. Åhå? Kanske ska köpa den istället!

      Misstänkte det, men jag läser ju varken om författaren eller på baksidan av boken innan jag sätter igång med ett nytt projekt 🙂

  2. Jag gillade Curtis Sittenfields Prep (svenska: I en klass för sig) samt älskade Donna Tartts The Secret History (svenska: Den hemliga historien). Den sista är kanske den bästa boken jag läst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *