web analytics

Dag två i vetskap

Började dagen med att pinka på en ny sticka. Streck på den också. PHEEEW! Visade för Alex och sade att det lär vara på riktigt det här och samtidigt kröp Isak upp bredvid. Kanske idiotiskt att berätta för honom redan i vecka fem, en miljard saker kan ju hända, men samtidigt – det känns bara inte rätt att inte säga något. Så när han frågade vad det var för streck sade jag att ”det betyder att mamma har en bebis i magen och att du ska bli storebror i mars om allt går bra”. Alltså, leendet som han gav då… och orden ”ska jag bli kusin? Är det mars nyyyy”. Har blivit tårögd minst fem gånger av att tänka på detta.

Samtidigt. Så jäkla mycket växtvärk i magen. Konstant kraftig mensvärk typ. Minns inte detta från förra gången och har googlat tills fingrarna blöder om detta. Och trots att till och med Familjeliv ger lugnade besked ”det är vanligt, livmodern förbereder sig, jag hade så ont att jag trodde mensen skulle komma när som helst” så känner jag ändå att det gnager.

Googlade PCOS och missfallsrisk på väg till jobbet och hittade i alla fall det här:

PCO som orsak till missfall har diskuterats. Ett flertal studier som publicerats de senaste åren visar dock ingen ökad risk hos kvinnor med PCO att få missfall. I en stor studie utförd i London, publicerad år 2000 undersöktes mer än 2000 kvinnor som tidigare haft 3 missfall, av dessa hade ca 40 % PCO. Man följde sedan utgången av nästkommande graviditet och jämförde PCO kvinnorna med gruppen som ej hade PCO. Man fann ingen skillnad ca 60 % födde barn utan komplikationer i båda grupperna. Ytterligare en studie från London visar att kvinnor med PCO jämfört med kvinnor som ej har PCO och som genomgår IVF har större chanser både att bli gravida med IVF och också större möjlighet att fullfölja sin graviditet. Progesteron tillägg ges ofta i anslutning till IVF behandling men om du blir gravid spontant ökar ej progesteron chansen att behålla en graviditet.

Så himla skönt att läsa. Även om det fortfarande känns som att jag blev gravid för lätt för att få föda i mars 2016.

Hämtade Isak på förskolan och han hade glatt pratat om att få ett syskon hela dagen. Jag hade misstänkt att han skulle det, men blev ändå helt tagen på sängen. ”Eeeh, ja det är ju väldigt tidigt” sade jag till ena pedagogen som svarade med ”VA!? Vi trodde att han bara skämtade!”. Jävla skit. Jag är verkligen sämst på att vara hemlig. Vag ångest över att detta kom ut så tidigt där, det var ju inte alls mening. Känns som att bara för den sakens skull så lär det väl bli ett missfall nu. Sjuk tankegång för en ateist, men alltså… kan det verkligen ha gått så här lätt?

||||| 0 Gilla! |||||

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.