Mors dag 2015 sket sig

Jag vill på förhand be om ursäkt för att det är en dålig ordvits i min rubrik (och eventuellt varna känsliga läsare för att detta inte är ett rumsrent inlägg).

Idag var det hur som helst mors dag. Isak ärade mig genom att sova till tio i sju, vilket är unikt för detta barn som helst hade gått upp halv fem varje morgon om han bara fick. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle åka till något ställe där jag kunde springa, medan Frallan och Fisak roade sig med en klätterställning eller dylikt. Men med en träningsvärk som vittnade om att mina benmuskler mest troligt hade krympt till hälften av sin ursprungliga storlek, valde jag att föreslå loppis i Sköndal istället. Man får ju säga att det var en bra idé, trots allt. Förutom att vi hittade en grillhink för trettio spänn, så blev vi spontanbjudna på fika precis efter vi varit på kondis.

När vi kom hem invigde vi grillhinken, medan Isak illustrerade hur det låter när man bränner sig på kol genom att fräsa och vifta med händerna en bit ifrån (se bild). Bortsett från traditionsenlig snålblåst vid grillpremiär (eller vad vet jag om grillpremiär egentligen, jag har aldrig ägt en grill innan denna hink), så var detta en stund av idyll. Solen kittlade våra frusna kroppar med sina strålar, gräset var grönt, en råbock försökte ge mig en hjärtinfarkt genom att hoppa fram cirka två decimeter från där jag stod och ja, livet var helt enkelt härligt.

Isak, förste matvägrare i vår familj, kröp efter en stund ner under bordet och började prata med sig själv. Inget konstigt alls, tänkte vi och log varmt mot varandra över grillspetten. Efter en stund fnissade Alex lite och sade ”vad tyst du blev Isak, du sitter väl inte där under och kissar utan blöja” varpå Isak, märkbart ansträngt pressa fram ”nej, jag bajsar”.  För att citera Marlin när han och Doris stöter på en djuphavsfisk som vill döda dem i Hitta Nemo: good feeling gone. Jag besparar er detaljerna, men låt oss säga att det inte kändes bättre när vi kom på att Isaks mage är ur form på grund av ett tidigare magvirus.

Alex bar upp skitungen, jag drabbades av en inre kris när jag såg hur det såg ut under bordet och irrade förvirrat omkring en stund innan jag gick upp till familjen. Isaks byxor fick åka i sopen, ity inget plagg är värt prövningen att tvättas efter en sådan här händelse. När alla var rena gick vi ut igen. Men alltså. Svårt att hitta tillbaka till den hjärtliga känsla endast en snålblåsig grillkväll i maj kan ge efter detta. Något ansträngt pressade vi i oss det sista av maten, medan Isak frågade varför han inte fick sitta under bordet så många gånger att någon av oss till slut halvskrek ”men det är ju bajs där!!”. Sedan gick vi in. Isak ligger och bubblar muntert i sin säng nu, så som bara en nyskiten person kan göra, och vi andra fryser och är sura. Men men. Jag har inte feberfrossa och mjölkstockning som jag hade på mors dag för två år sedan i alla fall. Glad för det lilla!

Ps. Vi hällde flera liter vatten under bordet. Det gick av flera olika skäl inte att lösa detta på något annat rimligt sätt.

You may also like

5 kommentarer

  1. Så här när vi har fått lite distans till det kan vi också skratta. Eller. Kanske inte Alex som fick ta av Isak byxorna, men jag kan 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *