The hard knock life as treåring

Jaha, så idag bet Isak en av sina kompisar på förskolan så hårt att det började blöda. Sedan vägrade han att släppa och efter det vägrade han att be om ursäkt. Typisk sak som får mig att vilja ta honom ur förskolan och börja med hemundervisning. Inte för att jag tror att det är förskolans fel, utan för att jag tycker att det är så jobbigt när han gör andra illa. Och när andra gör honom illa. Ja jag vet att det är en del av livet, men jag tänker ändå ta ut min rätt att tycka att det är skitjobbigt.

När jag mötte Isak och Alex efter jobbet visste jag ju vad som hade hänt, så jag frågade och lirkade lite och ganska snart kom det fram att hans kompis varit dum, att Isak hade bitit fast han visste ju så klart att han inte fick det, men han tänkte ändå inte be om ursäkt. Suck. Gjorde ett nytt försök.

– Isak, du vet ju att man inte får bita

– Aaaah

– Kan du berätta varför du gjorde det?

– Titta mamma, ett torn!

Suck.

Några försök senare gav jag upp. Det sägs ju att de tar ut sig även om de inte visar det. I hans värld hade han blivit förolämpad först, och någon dag kanske han förstår att det inte är en rimlig anledning att bita hål på någon annan för. Helst innan han börjar söka jobb…

Har nu mejlat barnets föräldrar och frågat hur det är, hälsat att vi är ledsna och att vi försöker prata med Isak. Jag hoppas att våra barn kan leka på som vanligt. Typ. Det vanliga är ju trots allt att den ena bits och den andra slåss med bilar som redskap. Lite som treåringar verkar göra i största allmänhet, när de inte får som de vill.

You may also like

2 kommentarer

    1. Nej, han är ju inne i någon period nu när han är ganska frustrerad över lag. Hoppas att det går över snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *