Dagens lektion i ”livet”

Idag blev Isak knuffad av ett annat barn när han ville vara med och leka i parken efter förskolan. Sedan blev han puttad igen och skriken åt när han stammade fram ”men du gör fel, jag är ju snäll” samtidigt som tårarna forsade ner för hans kinder. Ungefär när den tredje putten var på väg att verkställas hann jag komma fram och fösa bort det väldigt arga och puttande barnet, samtidigt som jag lyfte upp mitt eget väldigt ledsna barn.

Föräldern till det arga barnet kom och tog sitt barn åt sidan. En kvart senare kom föräldern fram med sitt arga barn och försökte be Isak om ursäkt. Isak var glad, men det arga barnet blev bara ännu argare och mitt förslag om att barnet kunde vara med och gunga med Isak och Isaks kompis, var tydligen så hemskt att han var tvungen att springa åt andra hållet och skrika i falsett. 

Så är barn. Isak med ibland. Men jag orkar inte riktigt med det ändå, för jag fattar inte hur jag ska förklara världen för Isak.

Ja jag vet att det är jag som tagit på mig traumat här och att Isak slutade bry sig så fort han tittade åt sidan och såg en stubbe som  tydligen var ett tåg, men det spelar ingen roll. Jag orkar ändå inte med bilden av hur hans leende dog när han förstod att han inte var välkommen. Jag orkar inte hur han, på sitt eget lilla vis, försökte förklara att HAN VAR JU INTE DUM, han ville ju bara hjälpa till att leka, samtidigt som han blev så ledsen. Jag orkar inte att det här var en liten skitgrej och att det kommer bli värre ju äldre han blir. Det känns som om någon slår mig i hjärtat när jag tänker på det. Hur ska jag lära honom att hantera livet, när jag inte ens kan ta ett lekparkstrauma själv? Just nu känns det som att det är han som borde lära MIG något om det här. Han som blev ledsen en stund för att sedan fortsätta med något annat. Jag som sitter här och ångestbloggar fast jag borde sova.

Hur som helst. När glassbilen körde förbi en stund senare gjorde jag vad varje vettig förälder med dålig koll på sin ekonomi skulle ha gjort. Jag shoppade glass för trehundra spänn och sedan gick vi hem och åt en del av den i soffan, framför Toy Story två. Vi har det rätt så himla bra ändå.

IMG_7633.JPG 

You may also like

8 kommentarer

  1. Sånt där är verkligen skitjobbigt. Elly har så svårt att ta att andra människor gör sånt som är fel, som att slåss, slänga skräp och säga taskiga saker. I hennes värld går det bara inte att göra sånt och det blir som en smäll på käften för henne varje gång det händer nåt som går emot det. Och det känns bedrövligt att behöva förklara att vissa människor inte alltid är snälla…

    1. Isak har också svårt för det. I morse, när han skulle berätta för Alex som inte var hemma igår, fick han det till att han hade varit dum och därför slog ”kompisen” (han kallar barn för det) honom. Så vi fick förklara för honom att det inte var han som var dum och även om han hade varit dum så är det aldrig okej att slåss.

  2. Men hjälp, mitt hjärta! Klarade knappt av att läsa. Hur i helvete ska jag kunna gå genom hela livet med detta fladdrande oroshjärta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *