Tatueringsdag nummer två!

Jag borde ju vara jätteglad tycker jag, men alltså… kom utvilad till tatueraren säger de. Det är bra säger de. Det blir mindre jobbigt för dig då säger de. Ja. Men jag kanske inte sov i natt då?

Jag fick massa nyheter igår, varav två höll mig vaken och grubblande större delen av den tiden jag borde ha sovit. Kanske somnade vid halv fem? Halv sex tyckte Isak att han hade sovit färdigt och även om Alex gick upp med det helt orimligt pigga barnet (kan han verkligen ha kommit från mig, när han älskar morgnar så?), så somnade väl inte jag direkt om där. Halv sju muttrade jag upp ur sängen, klädde mig i fula vida brallor pga kommande tatuering (färgläggning av låret alltså) och gick direkt ut till bussen, utan att passera frukost. Bussen var sen. Det var för kallt för fula vida brallor. Jag kände mig kränkt.

Pendeltåget gick i tid, men tunnelbanan… ja den gick ju inte alls på grund av en trasig tågvagn. Alltså SL  – ni kanske ska lägga ner det här med att göra plankare till det största problemet i trafiken och lägga pengarna på nya tåg? Som går i tid? Så att folk vill betala för att resa? Jag vet inte. Känns så himla mycket mer rimligt, tycker jag. Jallefalle så ångrade jag ju bittert här att jag inte köpt kaffe redan på Älvsjö station eller i alla fall i stressgången på T-centralen. Nu var det liksom för tjockt med folk i alla riktningar för att jag skulle fixa att springa upp och ner för de stillastående rulltrapporna. Nej men jag köper kaffe på jobbområdet, tänkte jag. Sedan kom tåget och jag vann striden om ett säte över en ettrig tant som trängde sig på med armbågarna utåt när dörrarna öppnades. Hur jag såg ut innan striden fullbordades? Så här, komplett med fladdrande hår i tågvinden:tumblr_mwj3ziLkzL1ra8x1ao2_r1_250

När jag väl kom fram var det för lång kö till det goda kaffet. Chansade på ett ställe jag inte gått till innan. Fick äckligt kaffe. Tänker aldrig mer gå dit. Möjligen för att ge dem samma blick som ovan, men absolut inte för att köpa kaffe.

Nu sitter jag här och är sur. Jävla morgon. Har bryggt mitt eget förbannade kaffe och lyssnar jättehögt på Dexy’s midnight runners i ett försök att hitta, inte glädjen kanske, men i alla fall försöka fly från den största irritationen. Det låter vänta på sig. Det är något med saxofoner som liksom triggar ilska och det är fullt med saxofoner här. Bör överväga att byta musik, inser jag.

Men ikväll har jag i alla fall ett sjukt mycket snyggare lår.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *