Läsa böcker, del två – Borta bäst

bortabast_inb_lowBoken! Borta bäst av Sara Kadefors. Jag läste ut den igår! Perfekt litteratur att ha med sig på kollektivtrafikresande fot, eftersom att den inte kräver så mycket av en visade det sig. Dessutom har den stor text. Jag har insett att jag är så gammal (alternativt omogen) att det är ett inslag att värdera högt i böcker, om jag ska lyckas läsa ut dem. Jag köpte nämligen en annan bok av Sara, som heter Kast med liten kniv som jag började läsa i morse, och i den var det även ”text med liten stil” och jag känner mig inte alls lika sugen på att plocka upp den nu när jag lagt den ifrån mig, även om berättelsen i sig verkar intressant.

Jag visste inte vad jag gav mig in på när jag började med Borta bäst, eftersom att jag föredrar att slippa de fördomar jag får av att läsa baksidor på böcker. Min kollega, som har ungefär samma livssyn som jag, sade att den var bra och då litade jag på det. Och det var ju tur, för det här är vad som står på baksidan och det hade inte fått mig att börja läsa boken om jag vetat det från början:

Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i den lilla dungen utanför Ikea. Ingen reagerar på kvinnan som kommer ut mellan träden och promenerar mot ingången. Hon är elegant klädd och har ett vackert leende. Hon dricker gratiskaffe innan varuhuset öppnar och äter upp folks kvarlämnade mat.

Kvinnan heter Sylvia. Vem är hon? Vad har hon varit med om? För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt. Nu handlar det om att överleva. Medan Sylvia kämpar för att upprätthålla den perfekta fasaden kommer hon i kontakt med en helt ny värld som förändrar hennes världsbild. Till slut går det inte att fly längre. Hon måste tillbaka till sitt gamla liv, göra upp med den hon en gång var och dem hon en gång lämnat.

Det låter ju som att den skulle kunna vara hur tråkig som helst – men det är den inte. De flesta människorna i boken är rätt roliga faktiskt. På det där sättet som människor man själv slipper ha i livet kan vara ibland. Jag gillade Sylvia och jag förbarmade mig över henne fast hon varit ett svin. Jag retade mig på människor som hade all rätt att vara förbannade på henne, för att de inte gav henne en chans. Jag gillar sådant. När jag får brottas med mig själv för att jag har för lätt att bara lyssna på historien som berättas, utan att se hur den upplevdes av någon annan. Så ja, jag skulle rekommendera den här faktiskt.

Min kollegas nästa tips är Stål av Silvia Avallone. Det enda jag vet är att den handlar om ett stålverk i sjuttiotalets Italien, arbetarklass och vänskap. Det räcker. Jag kommer att läsa den så fort jag får tag på den. Tills dess kämpar jag på lite med Kast med liten kniv. Vem vet, kanske kommer jag över den småstilta texten till slut?

You may also like

5 kommentarer

    1. Åh ja! Den vill jag också läsa. Någon mer har sagt att den är bra! Dock fanns bara Kast med liten kniv på Pocketshop när jag var där. Ska göra mitt bästa med att läsa ut den, för din skull 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *