Sedan kom helgen, och en ny måndag som inleddes med Serial

Vi hade barnvakt, Alex jobbade, jag fick vara helt ensam, jag fick spela SimCity, jag fick sticka och jag fick sjönga jättehögt och jättefalskt till massa låtar utan att någon hörde, och så fick jag spela in podd. Så nu upplever jag inte ledan i att leva lika starkt som jag gjorde förra veckan. Kontentan, för er som inte kan läsa det inlägget, är i alla fall att jag behöver sova, att jag eventuellt är på väg in i en vägg och att vi kanske inte är helt fantastiska på att kommunicera hemma alla gånger. En lösning på allt detta, förutom sömnterapi och parterapi, hade ju kunnat vara att någon himla politiker ser till att införa sex timmars arbetsdag någon gång – men det lär väl inte hända under min livstid.

Måndagen började med Isak på strålande humör, ett hår jag bara orkade föna delvis och ett avsnitt av poddcasten Serial. Ganska många lyssnar på Serial. Jag förstod varför när jag lyssnade på första avsnittet. Känner instinktivt ett behov av att veta mer. Någon har, mest troligt, blivit oskyldigt dömd. Vad var det som hände? VEM gjorde det? Det är bristande bevis, ohörda vittnen, skakiga vittnesmål, raffel och spänning. Men efter att ha googlat lite har jag insett att den mördade kvinnans familj har sagt nej till medverkan. Jag vet inte varför, men det känns lite… jag vet inte. Först mördas deras dotter, sedan görs en följetong av allt som liksom avpersonifierar offret till att bli en karaktär i en spännande serie. Och folk bara älskar att lyssna på det över hela världen. Det blir på något sätt ännu ett kvinnomord att frossa i – skitsamma om det hänt på riktigt eller är en del av True Detective. Är det egentligen bra? Ska jag verkligen fortsätta att lyssna på det här? Har ni lyssnat och vad har ni i sådana fall tänkt om det?

serial

 

You may also like

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *