Jag har inte bestämt mig

Ibland tänker jag, att om vi skulle bestämma oss för ett syskon och allt skulle gå vägen så skulle jag sova ännu mindre än jag gör nu och då hade jag definitivt blivit sjuk i huvudet. Andra dagar tänker jag att det kanske vore en skitbra idé att bestämma sig för ett syskon, för om allt skulle gå vägen så skulle det innebära att jag bara behöver vara på ett ställe under en period och det hade varit så skönt att slippa stressen att pendla två timmar om dagen. Men så tänker jag att det vore så himla tråkigt att inte få jobba på så himla länge. Det  är egentligen ingen ångest – det är mest tankar som uppstår och som jag behöver ventilera ibland. Jag har så svårt att tänka mig in i känslan av det där självklara valet att skaffa ett eller flera barn som så många verkar känna. Isak bara hände och hade han inte gjort det, hade han förmodligen inte funnits. Lite konstig tanke, men helt sann.

You may also like

2 kommentarer

  1. Igår tänkte jag tanken att vi kanske skulle skaffa ett barn till, bara så att jag kan vara hemma, för jobba orkar jag tydligen inte med.

    1. Tänker ofta samma – även fast jag älskar att jobba och har arbetskamrater som är mer som vänner än kolleger. Men det här med minst åtta timmar om dagen och två timmar pendling på det… det tar så jäkla mycket energi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *