Summering konsumtionfria 2014 del 1: Varför.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det gick att vara konsumtionsbegränsad, men det blir så himla långt – så nu får ni flera inlägg istället. Jag ska försöka att inte skriva romaner eller låta nyreligiös och dömande mot alla som inte ”funnit ljuset”, men jag kan inte lova något. Anyhoodles: idag skriver jag om varför.

För Alex var beslutet inte så svårt, snarare tvunget. Han pluggar på övertid och får inte medel från CSN. Då går det inte att köpa hur mycket som helst.

Jag har inte fantastiskt mycket pengar, men jag har en stabil inkomst och jag har dessutom köpt mycket skit. Det har varit billigt, det har varit avbetalningar från Ellos, det har varit realisation, det har varit för pengar jag borde ha sparat till framtiden. Inte varje dag, men alldeles för ofta ändå. Jag kunde, och kan fortfarande, se röda prislappar på saker jag har kunnat leva utan ett helt liv och plötsligt tror jag att jag måste ”passa på”. Nu eller aldrig! Jag har varit lättköpt. Jag har trillat i de flesta fällor som sätts ut för att få folk att konsumera. En tillfällig kollektion med femtiotalsgehfül eller gotiskt svårmod? You bet att jag har varit där och tallat. Men jag har samtidigt blivit galen av alla saker. Av alla kläder som måste ligga framme, för att de inte får plats i garderoben. Av all skit som måste städas undan. Av allt som vi har fått ställa ner, huller om buller, i vårt förråd så att vi har GLÖMT att vi har det och köpt nytt. Av allt vi äger, men inte behöver – som andra behöver. Jag orkar inte ens tänka på det, för vi har så mycket kvar.

Hela sabla samhället är byggt på idén om tillväxt på bekostnad av vad som helst och jag hatar att vara ägd i den strukturen. Jag har inte en ekonomi som tillåter att varje köpval jag gör är ett bra val, när jag köper så mycket som jag gjorde innan. Och jag har inte tiden att leta upp det jag vill ha på second hand. Dessutom, är det ju väldigt mycket jag har velat ha för att det har marknadsförts rätt och inte för att jag har behövt det.

Det har blivit mycket massproducerad skit (det mesta som är tillgängligt, är ju det nu för tiden). Billigt är ofta billigt för att någon annan får betala för det. Miljön eller arbetaren eller båda. Någonstans brister det. På många plan brister det. Tänk bara på att så många företag har flyttat sin produktion till länder med sämre arbetsvillkor och billigare arbetskraft, att när något kostar vad det ”ska” kosta, känns det dyrt.”Närproducerat” har blivit en lyxvara somliga av oss kan unna sig ibland, när det borde vara det första valet jämt. Jag kräks (och köper närproducerat, försöker, i alla fall).

Jaja. Knutna nävar och så vidare: jag tröttnade. Jag är privilegierad nog att inte behöva konsumera. Jag behöver inte ha konsumtion som livsstil. Mitt värde ska inte mätas i vad jag äger. Konsumtion kostar. Pengar och tid och miljö. Så därför bestämde jag mig för att dra ner, som fan, och det var en sådan befrielse att jag måste återpublicera en bild för att beskriva det:

537825_574056085975879_1773634274_n

Men som med alla andra bättre val man försöker göra, kom så klart ganska många ruttna reaktioner från omvärlden. Och det tänker jag, att det skriver jag i ett helt eget inlägg.

You may also like

2 kommentarer

  1. Oh, jag längtar efter alla andra delar och allt du har att säga om ämnet. Som nyförlöst i detta är det svårt att avgöra… behöver jag den här jättebilliga vasen eller inte för jag har ju ingen bra vas… men behöver jag vas öht?

    1. Ja jag hade ju en fin plan där om att orka skriva fem olika delar, men jag tror att det kanske bara blir en till. Håhåjaja. Livet och så vidare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *