Livsfarligt med flygande yoga tydligen

Jag avled inte, men jag vaknade i tisdags med en huvudvärk som var den värsta jag någonsin upplevt. Trodde jag. Sedan vaknade jag i onsdags och då åkte jag in till akuten, för då upplevde jag sannerligen mitt livs värsta huvudvärk. Hamnade på neurologen. Gick igenom en hel radda prover och fick i alla fall veta att det inte finns några blödningar eller tumörer eller inflammationer i min hjärna och DET, det är väldigt skönt. Däremot finns det fortfarande inflammationer i min nacke på grund av, ja, en ganska rövig vår skulle jag tippa på. Så det som orsakade vad jag trodde var en nära döden-upplevelse, var spänningshuvudvärk in absurdum. Det låter kanske som trams, men I kid you not: det var fruktansvärt smärtsamt och skrämmande. Och det har inte släppt helt och hållet. Gick till en svindyr naprapat idag som behandlade mig i tio minuter innan hon skickade hem mig med en återbesökstid imorgon och ett extra tjockt lager linement i nacken.

Så. Nej det var så klart inte yogan i måndags, det är nog snarare bristen på yoga som har hjälpt till. Och jag har inte försvunnit, jag har mest legat i fosterställning och kollat på Damages och älskat Alex som har tagit hand om spillran jag varit och Isak, som har tröstat mig genom att ”pussablåsa” och prutta mig på huvudet. Alltså prutta med munnen. Ja och så har jag så klart varit evigt tacksam över att jag har de vänner jag har och över att jag har bytt jobb. Sedan har jag känt att nej, det här är inte jag längre. Nu får jag släppa saker och gå vidare och bli mig själv igen. Typ gladbitter och fylld av dåliga ordvitsar. Det är faktiskt inte okej att låta den sidan bara gå i ide sådär!

Så nu gör jag det. Nu tar jag och vänder den här skutan till kröpp. På återseende osv.huv

Tio minuter efter yogan på Sveavägen vs två dagar efter yogan på neurologakuten i Huddinge. Hurra livet?

You may also like

7 kommentarer

    1. Ja det var faktiskt väldigt obehagligt. Och segt. Har fortfarande ont, trots två omgångar naprapat och en massage. Mon dieu!

  1. Ja fy fan vad sån huvudvärk kan vara vansinnesjobbig alltså. Har aldrig åkt till akuten iof, men haft så ont att jag typ tyckt att amputation känts som en hyfsat rimligt alternativ. Skönt att det är bättre, och ibland är det faktiskt det bästa man kan göra – att släppa gammalt grubbel alltså. Puss!

    1. Ja, fast det bästa är också det svåraste. Rätt vad det är sitter jag där och krampar av ilska över någon idiot. MEN SKAM DEN SOM GER SIG! Puss!

  2. Men fy vad läskigt och jag kan inte ens föreställa mig hur ont det måste göra! Skönt dock att de har uteslutit allt läskigt. Hoppas du blir gladbitter snart igen, hatar när jag känner att jag börjar förlora mig själv. Det är ju liksom synd om min omvärld när den blir snuvad på dåliga ordvitsar.

    Kram

    1. Men eller hur? Jag har så mycket mer att erbjuda utöver det allmänna lidandet känner jag. Det är dags att börja dela ut det igen. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *