Ja, jag har tappat bloggen lite kan man säga

Så här. 2014 är faktiskt ett skitår. Ja jag fick ett nytt jobb och jag älskar det och alla jag jobbar med är fantastiska, men ungefär allt annat förutom det är antingen lite jobbigt eller jättejobbigt. Jag orkar inte riktigt blogga om det. Jag orkar inte blogga om något annat heller, för jag orkar inte så mycket när jag redan är less. Jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta faktiskt. Eller ens om jag ska fortsätta? Blogga alltså. Jag får tänka lite på det fram tills på söndag då mitt abonnemang går ut, om jag inte förnyar det.

Lite kort är det ungefär detta som gör att jag tvekar inför framtiden:

  1. känslan av att jag BORDE skriva mer viktigt
  2. känslan av att jag BORDE vara mer inspirerande
  3. känslan av att jag BORDE skriva minst ett jättefyndigt och tänkvärt inlägg om dagen – eller i alla fall varannan dag
  4. känslan av att jag BORDE vara mindre gnällig
  5. känslan av att jag definitivt borde sluta med borden

Jo och så finns alltid känslan av att jag vill öppna mig mer om tvåbarnsångest, familjelivsbesvär, allmänt utanförskap och så vidare, men att jag känner att jag är för privilegierad i övrigt för att ha rätt att gnälla. Observera att det endast är mig själv jag är så hård mot och att jag är det bara för att jag i övrigt är less. Hade jag inte varit less, hade jag kunnat luta mig tryggt tillbaka i känslan av bloggens ringa värde och bara kört på.

Jag känner mig lite misslyckad just nu. Jag orkar inte skriva om att jag känner mig misslyckad. Jag vill skriva om att jag är fantastisk. Helst vill jag ju också känna att jag är fantastisk också. Vilket jag på sätt och vis gör, men mest av allt är jag nog lite less.

Sade jag att jag skäms lite över att jag är less? Nähe, men det gör jag. Det brukar vara en biprodukt av att jag är less.

Jaja, vi får se vad som händer. Jag har beställt något naturläkemedel som ska vara bra mot lesshet. Det kanske hjälper?

You may also like

13 kommentarer

  1. Min högst kvalificerade analys är att du behöver fler nördiga hobbies. Det har räddat mig från mycket lessenhet. Eventuellt borda du kanske kolla så du inte lider av någon kemisk obalans. Det låter nästa så.

    Om allt är trök & jobbigt just nu, varför inte skriva om det? Familjeliv är inte perfekt, även om varenda blogg vill framställa det så. Kanske finns massor med päron därute som LÄNGTAR efter att någon skriver som det faktiskt är?

    (p.s typ varannan gång jag försöker kommentera här så får jag upp en bruten länk ”Hoppsan! Det har uppstått ett fel”, nu alldeles nyss igen. Förmodligen massa kommentarer som faller bort pga det)

    1. Ja, jag borde framförallt ta mig tid för de hobbies jag har. Mår ju väldigt bra av att sitta och sticka för mig själv på kvällen t.ex. – men hamnar jätteofta vid något ruttet spel i mobilen som bara gör mig arg istället. Och så tänker jag att jag måste börja se bloggen som det jag startade den för: en dagbok över händelser och tankar och INTE något som jag gör för att vinna andras uppskattning. Alltså det funkar ju vanligen, men inte när jag är inne i de här usla perioderna.

      Och TACK för att du luskade ut att det var Open-ID som inte funkade. Har fått kommentarer från folk om att det inte funkat att kommentera, men aldrig fattat varför. Ändrade en inställning nu. Hoppas det hjälper.

  2. (Brutna länken verkar uppkomma pga openID, när man försöker lägga till sin hemsida/blogg. Sjukt skumt! Händer nästan varje gång, sså fungerar det om man lämnar website tom)

  3. Tänker så här jag. Att du är ledsen just nu. Då ska man vara lite snäll mot sig själv om man kan, dvs inte ha så höga krav. På att blogga, att blogga urbra, att orka etc. Obs VET att det är jättesvårt att ba inte ha höga krav plötsligt, men säger det i alla fall. Som läsare finns det ju inga krav alls på hur det ”borde” vara.

    Och var rädd om dig. KRAM

    1. Det är det som är så fånigt. Jag har liksom inga krav på andras bloggar, men sedan när det kommer till min egen (i synnerhet om jag redan är lite nere) så ska den plötsligt rädda världen, på ett fyndigt sätt, för att duga. Bah! Och tack. Och kram!

    1. Tack snälla du. Jag har höga förväntningar på mitt naturläkemedel som ska öka serotoninhalten. Tror att jag fick en placebo-effekt bara av att hämta dem på posten innan! Så ja, jag behåller nog bloggen ett tag till. Kram!

  4. Oh no!
    Rent egoistiskt så hoppas jag att du förlänger ditt abonnemang och bloggar på.

    Gnäll om du vill. Lägg bara upp bilder om du vill. Men försvinn inte. Snälla.

    1. Åh tack snälla. Nej jag försvinner nog inte trots allt, men jag måste hitta tillbaka till bloggens syfte, som egentligen är att vara min dagbok och inte att vara ett ställe för att förändra världen. Sedan vore det sista så klart en trevlig bonus, hehe.

      Samma prestationsångest här, ligger till grund för att jag aldrig skrev färdigt min B-uppsats i genusvetenskap. Blev stum av pressen att hitta lösningen på all världens problem på femton ynka sidor, och gav till slut upp. Ja. Man kan ju tänka att det vore bra om jag sänkte nivån lite.

  5. Allt är inte så himla rosa och fluffigt jämt, det är okej. Det kanske hjälper lite att skriva om det?

    Kram!

    PS Den där Open ID-grejen pajar mina kommentarer jämt och ständigt också.

    1. Nej jag vet, fattar inte varför det ska kännas som ett misslyckande att skriva om det gråa i vardagen? Är nog rädd att framstå som gnällig och tycker kanske själv att jag är det också.

      Tror att jag har luskat ut hur open-ID ska vara konfigurerat för att funka nu!

      Tack! Och kram!

  6. Hm, jag vet inte. Jag brukar känna likadant, vem är jag att hålla på att klaga i en blogg liksom. Eller så känner jag vem är jag att vara så där rosafluffig i en blogg liksom. Eller så tänker jag inte alls, och det är då det är roligast att blogga. Men just nu funderar jag på att sluta blogga och ägna mig åt att sticka istället, för det känns som om bloggandet ( alltså att skriva inlägg och att läsa en massa bloggar) gör att jag sumpar så mycket annat.

    1. Exakt! Det är när jag inte tänker så mycket, utan kör på, som jag älskar det. Sedan kommer en pruttig period och ställer sig i vägen. Jag vill INTE att du ska sluta blogga, men jag vet precis hur det känns. Själv tänker jag att jag ska kombinera stickning och bloggning mycket mer 🙂 Det som sumpar mest för mig, är att jag inte kan sluta spela tråkiga spel i mobilen. Blogg känns okej, för det kommer ändå något kreativt ut av det. Mobilspel är bara… att lägga tid på något onödigt.

      Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *