Midsommardagen

Isak snubblar i marmortrappen, flyger tre trappsteg ner och landar på tinningen. Det gick bra. Han grät på en gång, han tappade inte medvetandet, han kräktes inte. Efter en kvart ville han ha glass. Han svarar på rörelsekontrollen nu när han sover (det vill säga killet under foten). Men ändå. Jag känner mig så här tre timmar senare inte det minsta lugnad. Hela händelsen spelas upp på repeat i huvudet och även om ”tänk om” är en förbjuden tanke så kan jag inte riktigt hindra att jag inte låter fallet sluta där det gjorde, utan ser hur han bara var en halv decimeter längre till vänster och fortsätter ner för källartrappen med. Fy fan.

Ja men glad sommar på er då.

You may also like

4 kommentarer

  1. Fy fan, känner skräcken. Tur att det gick bra, men jag vet, det är så lätt att tänka ”tänk om”…

    1. Jag har hatat vår trapp sedan vi flyttade in här, men det var ju inte så att vi hade lyxen att kunna välja en lägenhet där det fanns hiss i trapphuset. Men OM vi flyttar någon gång, blir det till nedre plan eller ett ställe med hiss.

  2. Fy fan vad läskigt!

    Dock: Mamma tappade ner mig för en hel trappa när jag var typ spädgris och jag blev ju en helt exemplarisk person. *positive thinking*

    Puss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *