Pladder om pressen att vara viktig

Nu har Alexandra slutat blogga. Ungefär precis när jag började följa henne på riktigt, så jag har ingen sådan där krisande känsla av att stora bloggdöden är på ingång som en del andra som följt henne i nio år har – även om jag så klart tycker att det är trist. Hon skriver i alla fall det här och jag relaterar så väldigt mycket till det:

Varje vecka strömmade tusentals personer in här på ”Försök att inte se så snygg ut”. Ju fler läsare jag fick desto större krav kände jag på mitt bloggande. Jag har försökt strunta i det men att blogga med en skavande känsla om att jag egentligen borde blogga om viktigare saker. Det är lite som FI skriver Släng inte bort din röst inför EU-valet den 25/5. Jag borde ta tillvara på chansen att nå ut.

Okej, jag har inga tusentals personer här i veckan, men ni är ändå en del och i takt med att ni blir fler växer en gnagande känsla av att jag borde skriva viktigare inlägg. Försöka nå ut och påverka.

Jag följer massa olika typer av bloggar. En del skriver en del politiskt, en del skriver inte alls politiskt (eller medvetet eller ”viktigt” eller hur det nu ska benämnas). Jag låter ju inte en enda blogg tillfredsställa alla mina bloggbehov liksom – för det skulle ändå inte gå. Och jag kan tycka att det är rätt skönt med bloggare som bara beskriver vardag. Ganska tråkigt, och ofta krystat, när det blir för mycket politik. Ändå sätter jag så fånigt stor press på mig själv att skriva VIKTIGT.

Vet ni vad som händer med ”viktigt” när det pressas fram? Det blir ett långt, skitnödigt och torrt inlägg som glöms bort redan innan det är läst. Jag har sett detta hända i så många bloggar (särskilt från folk som även är aktiva på Twitter, där det knappt går att vara ”witty” längre utan att bli hängd). Jag har skrivit säkert tio sådana inlägg bara i år, som jag har skitit i att publicera. Av omtanke för er. Skitnödighet räddar ingen värld – så är det.  Samtidigt, vem är jag egentligen? Hur mycket kan jag ens förändra världen med ett blogginlägg någonsin och oavsett? Och när det dyker upp inlägg om att feminismen i bloggvärlden blivit mamifierad av vita medelklasskvinnor i trettioårsålder – då kanske det är lika bra att inte säga så himla mycket om det utan bara lämna över till någon annan.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *