I väntan på bättre tider

Detta har hänt: Idag har jag lyckats äta en skål gröt utan tillbehör, bulgur utan tillbehör och två mackor med lite smör. Alex och Isak fick tacos (det är ju trots allt fredag) och jag fick titta på, uppleva blodsockerfall och ha ont. Det kallas ”livet med afte”, och det kommer eventuellt att vara namnet på min framtida biografi (en tragedi i tre delar). Jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag kan knappt prata. Det enda som är positivt är att den ena aften, den som sitter precis på tungspetsen, den gör så ont att jag inte märker av de andra två gigantiska kratrarna som sitter under läppen. GLAD FÖR DET LILLA HÖRRNI!

Eftersom att jag knappt kan äta kan jag inte heller motionera. Allt detta gör mig ganska så sur.

Detta kommer hända: imorgon åker jag och den bästa Ninan som finns, till Västerås och handlar på Veggoköket och äter på Lotta Voltaires sprojlans nyöppnade restaurang (och  nu har jag svultit sedan i tisdags så imorgon får det faktiskt räcka, jag ska äta på den där sabla restaurangen om det så innebär att jag måste ta knark och övernatta i Västerås)! Allt detta gör att jag trots afteutbrottet är ganska så glad ändå. Nina har förresten en fantastisk sida för alla som vill äta djurfritt.

Detta kommer också hända: nästa vecka åker vi ner till Skåne, demonstrerar på första maj i Malmö (som jag inte har gjort sedan 2005), åker över till Köpenhamn och utnyttjar en hotellnatt som vi har fått av mina föräldrar (som även barnvaktar) och i Köpenhamn kommer vi att äta på Astrid och apornas nyöppnade restaurang! Alltså detta vet inte Alex än, att vi ska äta där, men det fattar ju vem som helst att vi inte kan åka till Köpenhamn utan att ha gjort det. Surprise älskling!

Så. Nu ska jag sätta mig och sura i ett hörn av soffan igen. Puss hej (obs: jag smittar inte).

 

2014-04-12 025
Känslan min framtid förmedlar.

 

You may also like

5 kommentarer

    1. Helt värdelöst och alldeles för vanligt förekommande i mitt liv. Min vän blev av med sina när hon opererade bort sin livmoder – men det känns ju kanske som ett lite drastiskt beslut att ta innan fyrtio!

    1. Tack!

      Ja, såklart! Hade varit jättekul 🙂 Det var en sådan snabbtur den här gången att jag blev alldeles för tidspessimistisk för att höra av mig – men nästa gång (för vi lär ju åka igen) har vi förhoppningsvis inte kvällsplaner att passa i Stockholm! Väldigt fint i Västerås. Särskilt där vid Veggoköket och de äldre delarna av centrum!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *