Helg med barn

Den här helgen jobbade Alex både lördag och söndag. Detta ger mig alltid mild panik. Inte så mycket för att Isak är direkt jobbig egentligen, utan mer för att det påminner mig om förra sommaren. Då jobbade Alex alla dagar utom måndagar. Samtidigt var precis alla andra bortresta eller upptagna med egna jobb. Kvar fanns jag, en femtonmånaders utan självbevarelsedrift och sju härliga veckor att fylla (minus åtta dagar i Skåne). (Okej, är medveten om att jag är sjukt privilegierad och kunde haft ett det sämre ställt på flera områden, men utifrån mitt liv var detta extremt jobbigt).

Mot slutet av sommaren var jag så deprimerad att jag på allvar funderade på om jag kanske borde föreslå att vi flyttade isär. Hur kunde jag ens varar menad att vara mamma, annat än på sin höjd varannan vecka, när jag inte hade älskat den här sommaren till fullo? Jag menar: fint väder och oavbruten tid med barnet? Inget jobb som stör, inga måsten. Hur kunde det göra mig så fruktansvärt nere? Ja det krävdes ju ungefär bara en veckas distans till allt för att jag skulle förstå.

I slutet av augusti började Isak på förskolan och jag på jobbet och herregudrun vad lite samtal med vuxna människor utanför hemmet kan göra för välbefinnandet i bland. Hur som helst. Varje gång Alex säger att han ska jobba en hel helg, minns jag sommaren och tänker att de här två dagarna kommer att vara precis som den sista av de där sju veckorna. När ångesten och frustrationen stod i full blom. Men så blir det ju inte. Nog för att jag blir helt slut efter att ha försökt aktivera en tvååring under två dagar, men det gör mig inte deprimerad. Och den här helgen var ju faktiskt riktigt toppenfräsig.

Parkhäng, jakt på litet barn (omedvetet, hon råkade bara jogga precis framför där vi tänkte springa och lite för sent såg jag att det nog snarare var skräck än glädje hennes sprint förmedlade), en tur till fashionabla Kungens Kurva, lördagsgodis, söndagspizza på Vapiano, kaffe, bilstöld (omedvetet igen, från sandlådan), kompishäng och trolldeg.

Trolldeg. Typiskt bra idé ända tills barnet kommer på hur fantastiskt det vore om mamma åt degen och vilken absolut världskris det är om hon inte gör det. Gu vad kul vi hade där på slutet. ”Gör trolldeg” sade de. ”Få en rolig och kreativ stund med barnet” sade de. Men de glömde visst berätta om den överhängande risken för mulning och psykbryt. Det senare hos både förälder och barn.

20140406-170440.jpg

 

Nu ska jag avsluta helgen med att göra proteinfluff. Förmodligen skitäckligt, men jag har fått ett helt kilo proteinpulver och jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska handskas med det.

You may also like

5 kommentarer

  1. Alltså, och några stationer satt jag alldeles själv med en sjukt aktiv 19-månaders ensam alla dagar utom lördagarna. Så himla dumt att vi inte visste det!

  2. När jag skulle vara själv med båda barnen en månad (8-17:30 må-fre, då), utan barnomsorg, med både mina förälrar och svärförälrar bortresta och med alla kompisar long gone på semester så trodde jag att det skulle bli ”lite jobbigt”. Slutade med ångest och antidepressiva.

    You are not alone, I am here with you, though we’re far apart osv.

    Ps: jag kan bara kommentera om jag inte uppger min hemside/blogg-adress. Inga problem för mig, men tänkte att du ville veta. Hamnar på ”hoppsan, något gick fel”-sidan när jag försöker.

    1. Huvaliven. Förstår det jag! Alltså jag betvivlar att jag klarar fler barn innan Isak är tjugo. Och då blir det bara tal om vuxenadoption.

      Fattar inte varför wordpress gör detta mot mig?! Tack för att du kämpar! Ska se om jag kan ändra någon inställning när jag är vid dator igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *