Ding dong – the kid is two

Så idag är det två år sedan jag låg med blodbrist i en förlossningssal i Huddinge, medan Alex höll en liten fis som inte hade ett namn. Inte i magen. magen. Isak har nämligen alltid varit ”fisen”, till min familjs stora förtret. Lite på grund av att jag är ungefär sämst på att ta beslut. Det tog faktiskt två veckor innan vi lyckades bestämma oss för Isak. Eller ja, Alex bestämde sig ju nästan på en gång. Jag var däremot för ängslig för att ta mig an en så stor uppgift som att namnge en person sådär med en fingerknäpp. Så Isak fick heta Pojke Jonsson på pappret i två veckor samtidigt som vi kallade honom Fisen. Sedan fick jag kalla honom ”Fisak” så länge att jag kände mig helt trygg med att gå över till Isak. Men Fisen hänger ju kvar. Och idag så fyller Fisen två och det är ju faktiskt jättekonstigt att han har funnits så lång och så kort tid på samma gång. Även ganska konstigt, så här med facit i hand, att vi fick sådan ångest av att jag var gravid. Det var ju ett asbra barn som höll på att bakas där inne! Hurra!

1900146_842283909131050_1008291056_n

You may also like

4 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *