Ibland förstår jag inte mig själv

Förra veckan. Jag var lite trött, hade jobbat lite mycket, inte hunnit med allt jag ville. Så jag tänkte följande sak: åh, tänk om jag fick bli riktigt förkyld så att jag i alla fall kunde få ligga hemma på soffan och vila en dag eller två. Och vet ni vad som hände? Jag blev riktigt, riktigt förkyld och inte fan är det skönt att ligga hemma på soffan och vila inte. Jag mår ju AS-dåligt. Dessutom: Isak fyller år imorgon, familjen kommer upp från Skåne, på fredag ska vi på familjefest med förskolan, på lördag ska vi till Taxinge slott och på söndag ska vi äta söndagsbrunch på Rica hotell tillsamman med min familj och brorsan vänner och on top of it all så är jag JÄTTESUGEN på att träna, men det kan jag inte. Så. Varför ville jag det här?

You may also like

4 kommentarer

  1. Såna önskningar är livsfarliga! Som när jag för längesen tänkte att det verkade mysigt att vabba. My ass, efter ett par veckor var det inte så jävla mysigt! Krya nu!

    1. Åh det där har jag också tänkt om VAB. Har än så länge bara haft en dag (ta i trä för i helvete), men det räckte för att inse att det inte är ett så himla fancy liv. Tack!

  2. Åh, jag vet: Det låter ju så mysigt i teorin att få bli lite förkyld. Jag tänker mej att jag ska ligga nedbäddad i frasigt täcke, titta på serier, dricka te och äta något gott. I verkligheten blir det aldrig så, en känner sej svettig, orkar inget, luktar illa (inte för att jag säjer att DU luktar illa alltså), spiller te, får ont i ryggen av allt ryggläge och inte finns det något gott hemma heller, och finns det de så känner en inte smaken.

    KRYA!

    1. Precis så. Igår hade jag så ont i huvudet att jag bara kunde titta med ett öga åt gången för att hjärnan inte skulle rinna ut – idag är det faktiskt bättre. Har till exempel lyckats se tre avsnitt av Supernatural. Och förbrukat säkert två toarullar på snyt och snörvel under tiden. Håhåjaja. Tack ska du ha!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *