Good feeling gone

Ni vet i Hitta Nemo, när Marlin och Dory simmar ner mot ett förtrollande ljus som visar sig vara en djuphavsfisk som bara lurar dem och Marlin säger ”Good feeling gone” när han inser det? Det var ungefär så det kändes när jag åkte hem efter en bra för själen-fika med en vän efter jobbet och en medelålders man i pälsjacka började flirtblinka mot mig på tåget ända tills han tyckte att jag var tillräckligt besvärad. Då hånlog han istället.

Han satt på ett säte som var vänt mot mig, några rader bort. Jag hade kunnat byta plats till sätet mitt emot och vänt honom ryggen. Men vet ni vad? Jag tyckte faktiskt inte alls att jag skulle behöva flytta mig för att han är ett äckel. Så jag satt kvar. Arg och besvärad. Vilket kanske inte var så mycket bättre egentligen, men det var mitt enda sätt att protestera just då eftersom att det spontant kändes som en dålig idé att försöka slå honom.

You may also like

4 kommentarer

    1. Var på väg att skriva ”de existerar”, men riktigt så rabiat är jag ju inte. Otroligt störande att den här typen av män är så vanliga i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *