Throw back thursday – om att stjäla vård till ett konstprojekt

Hittade ett gammalt inlägg i min förra blogg. Skrev det för nästan prick fem år sedan, i slutet av januari 2009. Blir fortfarande förbannad när jag läser det. Håller fortfarande med mig själv om det mesta. Inser också att jag rent textkvalitetsmässigt borde vara arg oftare.

Så här fem år efter undrar jag också vad det här konstprojektet gjorde mer än ge Anna Odell uppmärksamhet. Blev något bättre? ÄR något bättre? Uppenbarligen inte eftersom att Aftonbladet nu ägnar en reportageserie åt unga som tar sina liv (igen, de gjorde det för några år sedan också). Föredrar den metoden för att uppmärksamma problemen, framför att stjäla resurser av en redan överbelastad psykvård. Mest av allt hade jag föredragit en regeringen som har vett nog att inte skära ner på psykiatrin och vården av trasiga själar.

I konstens namn

Jag vill inte ge den här människan publicitet, eftersom att hon lever i en värld
där all reklam är bra reklam. Tyvärr tycker jag att hon är alldeles för vidrig
för att inte skriva om henne och det hon har gjort. Om jag får bestämma
förknippas hon med fulfiskeri för all framtid efter det här, eller så glöms hon
bort som ointressant, dum och talanglös.

I veckan har det skrivits en del artiklar om Anna Odell, en sistaårsstudent på Konstfack. Om hela sanningen är den som står att läsa har hon, med Konstfacks godkännande, agerat psyksjuk och därmed blivit tvångsintagen och medicinerad och gud vet vad på S:t Görans. Allt för ett konstprojekts skull. Ett projekt som Anna inte kan diskutera ”för konstens skull” eftersom att det inte färdigställs helt förrän i maj. Det enda hon säger är att hon noga tänkte igenom de etiska problemen. Bra Anna. Uppenbarligen var det oviktiga problem att tvinga polisen till utryckning, att tränga sig före bättre behövande i vårdkön och att tvinga arbetande människor till en fantastiskt trevlig arbetsuppgift; tvångsvård. Anna – vilket slag för konsten! Vilket artisteri!

En vän till mig blev tvångsintagen för ett par år sedan. För alla som var med var det en fruktansvärd upplevelse, inte minst för min vän. Hennes största fasa var sedan att ingen skulle ta henne på allvar, utan ta henne för någon som söker uppmärksamhet. Som Anna fast tvärtom. Jag kan inte riktigt se konsten i det.

Efter några månader tog min vän sitt liv på ett hem för självmordsbenägna individer. Eftersom att hemmet dels var underbemannat och dels var bemannat med billigare arbetskraft, dvs outbildade personer, lyckades hon göra det i en dusch när hon egentligen skulle vara under övervakning. Det känns så klart för jävligt att min väns liv fick ett tragiskt
slut på grund av nedskärningar i vården. Att en person utan utbildning fick ansvar för hennes liv en kväll är en förbannat sorglig produkt av ett system som inte fungerar. En människa som vill ta sitt liv ger sitt liv för att lyckas. Det krävs mer än tre år på barn- och fritid för att arbeta med den individen, men det är ofta den lägre utbildade som får stanna kvar på avdelningen när de mer kvalificerade tvingas ta hand om ett akutfall. Det behövs alltså inte att en konststudent kommer in och wallraffar efter en önskat effekt i ett projekt. Vill Anna ge sitt bidrag till att den dåliga psykvården hamnar i dagsljuset igen kan jag lova att det finns bättre sätt att göra det på.

Enligt Anna Odell har hennes utspel varit en del i ett större projekt och ingen kan förstå
meningen förrän projektet är färdigställt. Säkert är det så, men jag har personligen väldigt svårt att se att Annas s.k. konstprojekts mening kan förmildra det faktum att hon har nedvärderat tusentals psykiskt sjuka människor genom ett spelat lidande. Det är förminskande och vidrigt.

Jag kan inte ens leva mig in i hur dum i huvudet man är om man tror att tvångshantering av människor är en arbetsuppgift precis som vilken annan. Gjorde det inget att personalen tvingades till extrema åtgärder för att hon fejkade ett sammanbrott på en brits? Det finns säkert många som kontrollerar andra med njutning, men det finns ännu fler som plågas en lång tid efter. Hur tänkte hon där? Att de som tog hand om henne skulle känna stolthet över att luras in i ett skolarbete? Om Anna hade gjort det här och hamnat på samma avdelning som min vän, samma kväll som hon dog, hade jag personligen hållit henne ansvarig för dödsfallet och tagit det som min livsuppgift att påminna henne om det varje dag, för resten av mitt liv.

Om det stämmer att Anna har gjort det här i konstens namn tänker jag, i konstens namn, skriva att hon är en av de mest bedrövliga, besudlande och känslomässigt störda individer jag har hört talas om. I konstens namn tänker jag för all framtid undvika det hon har skapat, för Anna har med all önskvärd tydlighet bevisat att hon är ett skämt. Och, avslutningsvis, tänker jag i konstens namn upplysa alla jag träffar om denna skymf mot framförallt de som är psykiskt sjuka men också mot alla konstnärer som riskerar att sättas i samma fack som den här låtsasmänniskan. Får man verkligen göra vad som helst bara för att man lyckas ta sig in på Konstfack? Äckligt.

You may also like

6 kommentarer

  1. Fan vad bra skrivet!
    Jag blir helt bedrövad fortfarande när jag tänker på det där. Och jo, man förstod ju mer varför hon ville göra det, när man hört hela storyn. Tyckte dock fortf det var lika mycket vansinne över det! Och nu, all uppmärksamhet hon får efter sin film! Har ej sett och kommer icke se, får stora rys-självan på bara tanken. Burr.

    1. Tack! Och nej – jag lägger inte en spänn på något hon gör över huvud taget. Jag tycker att hon tar upp bra och viktiga ämnen, men jag tycker inte om hennes metod.

  2. Åh, blir helt upprörd här. En får inte göra så! Det är inte allt för konsten. Jag kan inte låta bli att tänka på om det låg en annan patient i ett annat rum, någon som verkligen behövde hjälpen just då och inte fick den eftersom hon rev upp himmel och jord med nåt jäkla konstprojekt!

    Det spelar liksom ingen roll hur mycket hon vill belysa brister i psykvården, hela grejen är ändå bara så ego. Det finns, som du skriver, andra sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *