Den stora förändringen med att få barn

Plötsligt vill jag åka till Gran Canaria och sippa på paraplydrinkar under ett parasoll. Ensam. Jag vet att det är fullt med andra på chareteresor men jag kan använda öronproppar och extra mörka solglasögon mot dem. Vill bara inte bli pratad med på en vecka. Eller väckt. Egentligen undviker jag helst att tänka på charter för jag tycker att det är ganska obehagligt. Men nu. NU. Längtar intensivt. Tänker att en veckas charter är precis vad jag behöver för att klara ytterligare ett halvår med en miniperson som ska upp fem varje morgon för att ge världen slängkyssar. Efter det är det sommar och semester och ja ni vet, lite lättare liv rent allmänt, så då behövs ingen resa.

Det här blir bra, tack.

Med vänlig hälsning,

Sleepless in Älvsjö -78

You may also like

2 kommentarer

  1. Alltså, vad jag kan relatera till den känslan! Skickade just iväg sambo och två-åring till svärföräldrarna i ett par dagar. Skulle förstås helst åkt bort själv, men har så ohyggligt mycket på jobbet. Nu får jag i alla fall lite lugn och ro att sova och slappa, när jag inte jobbar. Galen lyx! Kommer sakna dem ohyggligt, men kommer också njuta oerhört!

    1. Åh så fantastiskt skönt! Jobbar också massor och det gör så klart att morgonpigg soon to be tvååring blir extra jobbigt. Ska kolla om jag kan få till samma deal som du här hemma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *