Jamen framtiden då? Bleuurgh.

Efter att jag läste ett blogginlägg om en delägare i en advokatbyrå som blev utbränd och utförsäkrad efter ett hennes son fick cancer har jag haft mild panik. Dels på grund av att barn kan få cancer över huvud taget, men också för att man aldrig vet vad som händer. Verkligen aldrig. Det är ju lätt att tänka att någon som är jurist och delägare i en advokatbyrå är ekonomiskt tryggad för resten av sitt liv, men uppenbart är det inte så i dessa dagar. Och då är det ju lite upp till en själv att försöka fixa den där tryggheten med de medel som finns.

Så. Efter två år av fondångest har jag nu i alla fall startat ett sparkonto till Isak. Ett vanligt jävla sparkonto. Hatar verkligen fonder intensivt och inte blev jag gladare av att behöva läsa om dem igen. Varför kan inget vara enkelt? För att allt bara handlar om att tjäna pengar på allt. Galen blir jag. GALEN.

Pensionskontot jag hade tänkt öppna har däremot förblivit oöppnat efter ett samtal till banken och en väldigt energisk fondförespråkare som tvunget skulle ha in mig på samtal på ett kontor. ”Det handlar faktiskt om dina pengar, de måste växa, du måste ta dig tid, det är din framtid, kom hit, prata med oss, come – JOIN US”. Jag sade att jag skulle återkomma, men jag vet faktiskt inte om jag tänker göra det. Jag orkar inte. Jag orkar inte med det här systemet. Kan jag bara få köra en månadsinbetalning resten av mina, förhoppningsvis, trettio år som arbetsför och anställd UTAN att någon kommer med skräckhistorier om hur lite pengarna växer och hur dålig jag är som inte vill fondspara? ”Tänk på dina efterlevande”. Jo tjenare. ”Tänk på att vi vill leka med dina pengar” är väl snarare det allt handlar om. Å vredes vrede!

Känslan jag vill få av pensionssparande.
Känslan jag vill få av pensionssparande.

Jag vill inte spekulera i mina pengar. Jag är inte jätteintresserad av att tjäna massor på det jag sätter in. Jag är nöjd med lite ränta och tryggheten i att veta att jag får ut minst värdet av det jag har lagt undan, men det får du visst inte säga i det här landet längre för då innebär det autmatiskt att du vill att dina barn ska leva på gatan. Jaha. Men tänk om den där jättefantastiska fonden ni försöker lura in mig i inte alls jäser över utan blir döbakt?

tumblr_lh4zv0Ss1B1qzjix8
Känslan pensionsparande förmedlar.

Så. Istället för att öppna ett enkelt pensionssparande sitter jag nu med dåligt samvete och framtidskräck utan att spara något till pensionen. Ska verkligen aldrig mer ringa en bank och be om råd. När det här traumat är över går jag in och öppnar ett enkelt sparkonto även fast det betyder att jag hatar min familj och livet.

Hur pensionssparar ni egentligen?  Gör ni ens det?

You may also like

18 kommentarer

  1. Bleeeeurgh, indeed.

    Jag har tänkt att jag ska börja pensionsspara i år. Nu fyller jag 30 och räknar med ca 40 år kvar. Dessutom har jag nu en ekonomi som går plus varje månad och inte minus. Hurra! Min plan är den oerhört feministiska: låt min snubbe hitta något bra och sen förklara den för mig. Alltså han tycker det är jätteroligt, och har pengar i olika fonder och fan och hans moster. Och jag, jag hatar det. Jag vill ställa in en automatöverföring till något konto som jag inte kommer åt från asos.com och sen vara klar.

    1. Hurra för en ekonomi som går plus varje månad! Det är fantastiskt när det vänder. Det tog ju några år innan det gjorde det, minst sagt.

      Åh, om jag hade lyxen att bo med någon som älskade fonder och sparande och allt hade jag lätt använt det som ett wild card och kört på samma spår som du. Men nu gör jag inte det. Ingen av oss gillar fonder, men jag tjänar för tillfället pengar och får inte min inkomst från CSN så jag känner ett visst ansvar att göra något bra av de där pengarna. Det har jag gjort några år nu, men första gången jag pratade med min bank om pension så sade de att jag var för ung för att börja tänka på det. 28 var jag då. Alltså?

  2. Jag har pensionssparat några år, de första åren med pengarna i nån slags högrisktjolahoppsan. Jättebra, tyckte banken. Sådär, tyckte jag efter ett tag hade kvar en sisådär 80% av det jag hade sparat. Inte nog med att jag inte tjänade en hacka, jag gick alltså back. Stoppa pengarna i madrassen istället?

    1. Preciiis det där scenariot tog jag upp med bankmänniskan idag. Att pengarna faktiskt kan bli mindre än de var från början, men då fick jag veta att hallå och herregud, det är på lååååång tid pengarna växer. Och medan de växer kan det hända vad som helst tydligen. Kände mig inte tryggare av den informationen. Ja pengar i madrassen börjar kännas klokt faktiskt.

  3. Jag kör på Amandas taktik, fast det är pappa som tar hand om det istället. Han tycker att fonder och sånt är jätteroligt och har fri tillgång till mina pensionspengar och flyttar och håller på. De går väldigt bra, tydligen. Samma sak med deklarationen, på den tiden jag var tvungen att deklarera i Sverige, han kirrade den åt mig med nöje.

    Inte så vuxet, kanske, men så otroligt bekvämt. Win-win för alla.

    1. Åh, vilken lyx! Jag har inte kollat med min pappa om han kan tänka sig samma sak, men jag tror nog att han föredrar att slippa det ansvaret.

  4. Vi har hela rasket: pensionsspar, spar till ungen, livförsäkring, you name it. Vet inte hur det gick till, banken lurade det på oss pö om pö.

    1. Fixade livförsäkring igår! Visar sig att vi har ett fantastiskt erbjudande på gruppförsäkring hos Skandia via jobbet.

      De flesta jag känner med köpt bostad har bättre försäkringar har jag märkt. Jag tänker att i och med lånen och så, kanske man får upp en annan kontakt med en bankman som bara kommer om man ber om det i annat fall?

  5. Halloj! Jag jobbar ju med pensioner! Tar gärna en fika nån dag så ska jag försöka reda ut alla trådar! Och obs – det viktigaste är ATT du sparar, inte att det är just i en pensionsförsäkring. Jag startade t ex nyss ett sparande på SBAB, ursmidigt! (Har iofs pensionsförsäkring också, MEN hävdar ändå att det viktiga är ATT det sparas, inte att det låses till man är 55 år osv.)

  6. Jag hörde någon gång att innan man är 40 ska man satsa mer på att amortera sitt boende istället för att pensionsspara, för det ska tydligen vara bättre sen när man sitter där som pensionär och inte har några boendekostnader att tala om och dessutom kan sälja sitt hem, köpa något lite mindre och tjäna en fin hacka. Så det har jag kört på. Men nu sålde jag ju min lägenhet och bor i hyresrätt så nu vet jag inte vad jag ska göra. Vill också känna mig som gif-kossan. I värsta fall får jag väl stoppa ner fötterna i en hink cement och sänka mig i sjön, för Tobbe och Sigge får en mille om jag dör, för livförsäkring lyckades dom prångla på oss minsann.

    1. Vi har ju inget att amortera på. Däremot har jag också en livförsäkring nu så vi kan väl dela hink om allt skiter sig?

  7. Jag har två pensionssparanden. Ett i ett traditionellt jävla fondsparande, vilket jag hatar eftersom jag hatar fonder och Nobelpristagare i ekonomi säger att fonder är bluff och båg. Men jag har det eftersom jag lurar mig att de där 12 000 kr jag får dra av på skatten årligen gör ngn skillnad. Sen har jag ett kontosparande, dedikerat till pensionen, på Hoistspar eftersom de har en av de högsta räntorna samtidigt som de har den statliga insättningsgarantin. Så vill du inte fonder, satsa på högräntekonto med insättningsgaranti!

    1. Ja alltså jag har ju VERKLIGEN på känn att det bara är bluff och båg. Håhå minsann! Ska kolla Hoistspar. Tack och kram <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *