Tur att det inte blev jag

Jag sökte en chefstjänst och jag fick den inte, men vet ni vad? Det känns bara så himla skönt. Jag har liksom gått och nosat på den där tjänsten i flera år, men när den väl blev sökbar så kändes det ändå inte helt rätt. Det var något som skavde. Vet inte exakt vad. Kanske att jag vet att alla mina relationer på arbetsplatsen hade ändrats om jag blivit mina kollegers chef. Kanske att jag såg bitarna av personalansvaret som jag vet inte är fixbara och som jag vet kommer att gå ut över mitt privatliv. Kanske att jag redan jobbar övertid och har svårt att hinna med som det är. Hur ska jag hinna jobba ännu mer och samtidigt få tid över till familjen, träningen och kanske framförallt: Supernatural säsong åtta och nio?  När jag sedan träffade personen som var min sista konkurrent igår och hon gav ett alldeles fantastiskt intryck så kändes det helt definitivt som att jag inte ens skulle tacka ja till tjänsten om hon så tackade nej.

Nu har jag dock lite ångest över att jag pladdrade på om alla fördelar att slippa personalansvar över ett visst område här, när jag väl fick beskedet om att tjänsten gick till den andra personen. Så typiskt mig. Varför är jag så pladdrig? Men ja. Om inte annat blev det väl ännu mera tydligt att jag inte var rätt person efter det.

Hur som helst. Win, trots allt. Skönt att beslutet är taget.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *