Lucka två: första önskerubriken – brev till mitt fjortonåriga jag

2m2 Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att livet inte är så lätt och just därför önskar jag verkligen att du kunde fatta lite tidigare att feminism är så himla bra, för det hade gett dig så mycket. Särskilt nu. Jag vet att du har lite koll på läget, men du tror fortfarande att Kurt Cobain är homosexuell eftersom att han är man och feminist och även om du inte lägger någon värdering i det, så är det faktiskt ett jättekonstigt likhetstecken att dra. Hur tänker du där egentligen? Det är något jag så här tjugoen år senare faktiskt inte kan förstå.

Hej mitt fjortonåriga jag. Du tror fortfarande att du kommer få barn när du är ”en arton, tjugo eller så” – men jag kan tala om för dig att det dröjer ända till du är trettiotre och nej, det är inte för ingen ville ha dig tidigare. Du kommer helt enkelt inte vilja förrän du träffar någon som är LÅNGHÅRIG OCH TATUERAD OCH LYSSNAR PÅ HÅRDROCK *iiiiiih* (och med vilja menar jag ”bli oplanerat gravid efter tre år tillsammans”). Han klipper håret sedan, men du tycker om honom ändå för det kommer faktiskt en tid där du skiter i vilket när det kommer till längden på håret, tro det eller ej.  Men du. Du hade kanske kunnat passa på att resa lite mer när tid fanns?Apropå barn alltså. Jag vet att du är helt ointresserad av att ge dig iväg nu, men du kan väl tänka över det i alla fall. Ditt trettiofemåriga jag är väldigt sugen på att ha minnen från Japan nämligen.

Hej mitt fjortonåriga jag. Den där fjuniga killen som precis var på Grönland hela sjuan och som har börjat i åtta E nu? Han som är typ lika snygg som Sebastian Bach? Honom blir du ihop med. Två gånger. Första gången går det inte så bra, men andra gången håller det flera år. Du kommer att få din första kyss av honom i september. Till Patience av Guns n’ Roses. Det är ett av mina finaste minnen så sjukt bra jobbat där måste jag säga! Smooth!

Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att det är svårt att tycka om sig själv när det känns som om hela skolan skriker hora efter en – men vet du, de här människorna som skriker efter dig, de kommer att spela så liten roll i resten av ditt liv. Du kommer att gå ut högstadiet och gymnasiet och sedan kommer du se någon av dem högst en gång om året när du hälsar på dina föräldrar och tar en sväng till Center Syd. För vet du? Ingen av dem lyckas flytta från Löddeköpinge och det känns helt okej att vara lite skadeglad över det, hur omoget det än må vara i vuxen ålder. Apropå Center Syd förresten, jag vet att du älskar att hänga gäng där men jag vill bara påpeka att just det där köpcenterhängandet är ett ganska bra ställe att ta tid ifrån som du kan lägga på feminismen istället. Göra lite kvalitetstid av allt liksom. Just saying!

48274_1183711540
Jag och bror anno 1992. Ja. Beverly Hills 90210 var stort det året.

Jag ska gå och lägga mig nu. Ja, sjukt tidigt jag vet – men kroppen funkar liksom inte på samma sätt vid trettiofem som vid fjorton (eller är det det den gör? Är inte du väldigt trött av dig?). Speaking of, med risk för att låta som din morsa (vilket jag mycket väl hade kunnat vara vid den här åldern vill jag tillägga), rör lite  mer på dig. Jag vet att du hatar skolgympa, men alltså seriöst du kommer ångra dig så mycket sedan. Vi har gjort ett dåligt jobb med att bygga upp ryggen du och jag och det straffar sig vid graviditeten. Och så måste du faktiskt inte börja röka nu och om du ändå inte kan låta blir så kan du väl för fasen lägga av lite tidigare än vid tjugoåtta? Tänk så många fina minnen du hade kunnat skapa åt mig i Japan om det inte vore för att du slösade så mycket pengar på cigg!

Jo. Det finns sak till jag måste säga. Du längtar så mycket efter att andra ska tycka om dig att du glömmer bort att tycka om dig själv. Det är synd för du är en himla bra person. Jag vet att det är svårt att inte jämföra sig med de andra tjejerna, särskilt när alla snubbar gör en grej av det hela tiden, men vet du, du behöver ingen jävla snubbe för att du ska förstå att du är bra som du är. Du kommer att förstå det själv om lite för många år, jag önskar att du kunde förstå det redan nu. Lär dig att krama dig själv. Och krama Josefine med. Massor. Du kommer att sakna henne så himla mycket en dag.

Kram!

Ditt trettiofemåriga jag

Ps. Du kommer fortfarande lyssna på Guns n’ Roses när du är trettiofem, men du kommer ha ett mycket mer komplicerat förhållande till Axl Rose.

Ps igen. SLÄNG INTE SKID ROW-TRÖJAN FÖR I HELVETE!

 

Det här var en önskerubrik från Jenny. Säg till om du också har en på lager.

You may also like

Meh

12 kommentarer

  1. Så väldigt fint! Och så väldigt konstigt att läsa om samma samhälle som jag kommer från! Center Syd som var urhäftigt back in the 90’s är ju sorgligt tomt nu.

    1. Tack! Ja alltså jag minns invigningen av Center syd. Det kändes så himla storstad på något vis. Världens tuffaste ställe. Vi satt lite i skymundan på en av restaurangerna i mitten och rökte dagarna lång, fast det var nog på gymnasiet. Innan dess hängde vi utanför Mc Donalds.

      Hoppas du har finare minnen från Lödde än vad jag har!

  2. Jag känner också att mitt förhållande till Axl Rose är väldigt komplicerat. Jag tror t ex inte att han passar lika bra i de där röda hot-pantsen som han hade på sig på Use your Illusion-turnén 93. Och det är jäkligt sorgligt – och bara början på mina problem med Axl, egentligen.

    1. Ja alltså så här i eftertankens kranka blekhet tänker jag att man helt borde ha upphört med att titta på bilder eller läsa några nyheter om honom efter typ 1991. Då hade man kunnat ligga här i en vagga av falsk trygghet istället och må bra.

  3. Fint!

    Och jag funderade på en sak, om det hade gått rent praktiskt, hade man verkligen velat ha det där brevet? Jag menar, vill jag ha ett brev från mitt 57-åriga jag som berättar om trillingarna jag kommer få om sex år, med en ny man eftersom Tobbe var otrogen med en slampig sjuksköterskekollega på praktiken? Hade man velat veta det?

    1. Tack!

      Hell no höll jag på att svara, men det finns en sak jag alltid kommer vilja veta och det är att karma hinner i kapp dumma människor. Eller, nu finns det ju inte så många sådana i mitt liv idag, men OM det hade funnits hade jag velat veta det på ett eller annat sätt. Och när jag var fjorton hade jag nog behövt veta det, för jag lade så himla stor vikt vid det där obehagliga människorna. Dock verkar ju karma lysa med sin frånvaro i vissa fall. Jaja. Som tur var handlade det här om vad jag vill säga till mig själv och inte vad jag hade velat lyssna på 😀

  4. Vilket himla fint brev!

    Jag gjorde faktiskt tvärtom. När jag var fjorton, 1994, hade Posten (?) någon kampanj om att skriva brev till dig själv om 20 år. Man skickade alltså ett brev, angav sitt personnummer och de sparar det och skickar det till ens folkbokföringsadress 2014. Det vill säga nästa år. Jag är så himla sugen på att få det brevet! Jag minns att jag klippte ut bilder på kläder som jag tyckte var snygga så att mitt 34-åriga jag skulle få veta hur modet var då, och så tänkte jag att jag säkert skulle ha barn så jag skrev en massa uppfostringstips. Mer minns jag inte, men så himla spännande.

    Apropå frågan ovan, det där om karma hade jag nog också gärna velat veta. Inte resten.

    1. Men åh vad roligt! Kan du inte publicera brevet i bloggen sedan? Önskar att jag kunde vänta på ett brev jag med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *