Sluta ”tänk på barnen”

Det finns tydligen mycket som stör med barn. Att de ammas offentligt, att de åker buss, att de åker tåg, att de är med på fik, att de över huvud taget får vara med i sociala sammanhang. Jag gillar inte heller ouppfostrade barn, fast jag har svårare för ouppfostrade vuxna (kombinationen av de två är det värsta). Jag är helt för barnfria områden och jag tycker att det borde finnas fler lättillgängliga sådana, även om jag tycker att det i vissa fall kanske är bättre med ordningsregler än att straffa ut alla barn bara för att några föräldrar kör med slapp uppfostran.

Sådant här går sällan att diskutera. På varje sida sitter en inskränkt person som absolut inte kan leva sig in i hur andra har det och som måste hävda att de tänker på barnen. Det värsta argumentet jag vet är ”tänk på barnen”, för det är faktiskt det sista det handlar om. Det spelar ingen roll om det är den som vill få bort barnen eller den som vill ha med barnen som säger det, det handlar ändå bara om egenintressen. Jag kanske har fel, men jag har sett jag vet inte hur många sådana här diskussioner och jag har aldrig någonsin varit med om någon som på allvar bryr sig om barnen. De allra allra flesta bryr sig bara om sig själv här – och det är helt okej, så länge man inte ljuger och försöker få det att låta som något annat.

Jag har ganska många gånger hört olika personer säga att de minsann inte skulle ta med sina eventuella barn på café ”för hur kul är det egentligen för ett barn att sitta på café”. Föräldrar borde faktiskt hålla sig hemma och fokusera på sina barn istället för att skvallra över latte (eftersom att det tydligen är det absolut enda ändamålet för en fika). Nu skulle jag tycka att det vore en väldigt dålig idé att ta med just mitt barn på ett café som inte är barnvänligt, för han är för liten och för nyfiken för att förstå hur han ska föra sig i en sådan miljö. Men alltså jag vet en hel del andra barn som tycker att café är the shit of the year. Det finns jättemycket att titta på där för små barn och vissa barn älskar att just sitta och titta (och gör de inte det protesterar de och DÅ är det ju väldigt dumt om föräldern inte uppmärksammar det och går). Det är inget någon vet innan de testat. Barn råkar chockerande nog vara individer som även föräldrarna behöver lära känna. Jag förstår att somliga inte vill vara på caféer där det finns barn (jag känner ibland samma sak), men det går väl alldeles utmärkt att säga det då istället för att hitta på att man är någon slags ambassadör för alla barns väl och ve.

Sedan har vi de här personerna som absolut inte kan acceptera offentlig amning. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”och dessutom är det inte så himla schysst mot barnet” precis som att de bryr sig om det. Alltså jag lovar – barnet, som i det här fallet är hungrigt, lär nog tycka att det är väldigt schysst att få mat. För andra barn handlar det om trygghet och jag är relativt övertygad om att de barnen inte vill ha ”omtanken” att inte få den tryggheten. Och om någon mer säger ”ameen asså sätt en sjal över om du nu tvunget ska amma ute – för BARNETS skull” så måste jag nog slåss. Alternativt trycka en sjal över huvudet på vederbörande nästa gång den ska äta. Ja så får det bli, för jag vill inte hamna i finkan.

Det är bara så himla fånigt. Det handlar ju inte om att någon bryr sig om barnet. BARNET bryr sig ju för fan inte om något annat än att få sina behov tillgodosedda och tro mig, väldigt många föräldrar klarar av det riktigt bra för det mesta. Oavsett om du tror att du känner alla barn utifrån ditt eget eller om du är barnfri eller barnlös och tror att du har koll för att ditt huvud inte grumlats av föräldrarollen: ge dig. Jag fattar att vissa barn och föräldrar är jätteirriterande men på riktigt: GE DIG.

Jag vet några saker som är jättebra. Ödmjukhet är en. Den där muskeln i nacken som gör att du kan vända på huvudet och titta bort är en annan. Sluta ta ut saker som en eventuell individ har gjort på en hel grupp är typiskt annat som är typiskt bra. Att försöka att inte bete sig som en hel tråd på Familjeliv är ytterligare ett fantastiskt tips. Jag menar inte att det är förbjudet att störa sig på stör, för det tycker jag alla gånger att man ska göra. Men var ärlig med dina motiv och försök inte hitta på att du bryr dig om barn, när det är dig själv det handlar om. Det är vad jag menar.

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *